Löjets och korruptionens VM

Vi brukade skämta om bandy-VM. Norge och Kazakstan torskade med 10-15 mål men tog sig ändå till semi. Handbolls-VM för herrar är än värre. Det är sportwashing i sitt mest avskräckande format. 

32 lag, i princip alla länder som spelar herrhandboll, har kvalificerat sig. Varav fem från Afrika och fyra från Asien. Plus två ”wild card”. Så VM har alltså blivit en inbjudningsturnering?  

Inte överraskande var USA ett av länderna som fick ”gå gratis” – efter att de förlorat mot anti-kapitalistiska Kuba. Men OK, låt oss köpa idéen att man desperat vill bredda sporten så att fler länder är involverade. Fler länder med ”övermycket” pengar. Som att en rad små gulfstater helt enkelt köpt hela lag med färdiga östeuropeiska spelare.

I åtta grupper med fyra lag gick tre vidare till nästa gruppspel. Här stoppar jag. Ska man avancera till nästa nivå ska man inte kunna ha massor av minusmål, då är man förlorare och förlorare ska förlora – inte vinna avancemang. 

Nu har vi i nästa fas fyra grupper med sex nationer. Däribland Tunisien och Qatar båda – 17 i målskillnad, Chile – 16 och Kap Verde -15 och så Argentina som tog sig vidare genom att vinna 26-25 mot Baharin efter att ha förlorat 25-39 mot Egypten och 18-35 mot Kroatien. Till saken hör att ifall målskillnad hade spelat nån roll hade de här länderna som kvalificerat sig till nästa fas inte förlorat varje match med 10-15 bollar utan snarare 25-30. Så gigantisk klassskillnad är det och intresset är följaktligen på samma nivå. Många VM- matcher i Kroatien har inte ens lockat 1000 åskådare. 

Värdnationen Kroatien (samman med Norge och Danmark) har dessutom haft jättetur i lottningen i gruppspel 2 eftersom de fått tre av de allra, allra sämsta lagen i samma sexlagsgrupp: Egypten, Argentina och Kap Verde. Hur gick det till?  

De åtta nationer som inte lyckades vinna en enda match i första gruppspelet har nu gått vidare till två fyralagsgrupper kallade ”President Cup”. Det innebär att nästan alla vinner, åtminstone en simpel match mot någon som är ännu sämre. 

De andra gruppspelen saknar namn men det borde förstås vara något mer, eller högre, än President.  De två första lagen i dessa fyra ”kungliga” eller gudalika Cup-grupper möts sedan i kvartsfinal. Då, först då, kommer inte en massa matcher vara ojämna och avgjorda på förhand. 

Men det där med att matcherna har en vinnare på förhand är inte helt främmande för arrangörerna.   

Internationella handbollsförbundet (IHF) är allra mest ökänt för att skydda de östeuropeiska domarpar som bevisligen tagit emot pengar, och fällts i idrottens egen domstol, för att döma för ett visst klubblag.  De har sitt säte i Schweiz, liksom UEFA. Svenskan Anna Rapp är ”kassör”.

Jag har spelat mycket handboll, sett väldigt mycket mer under 55 säsonger, skrivit en del och till och med en tid varit handbolls-expert i DN. Men det här VM och arrangörerna får mig bara att vända bort ansiktet. Handbolls-VM är inte längre en seriös tävlingsidrott. Jag tycker IHF har förverkligat sin roll som olympisk idrott.