Eric Smiths uppskjutna landslagskarriär och Paulis omställningar

Det har tagit tid men nu ser faktiskt St Pauli ut som ett helt OK Bundesligalag. Det känns lite bakvänt, overkligt, för det är första gången i historien. De borde krossat Augsburg hemma i går men de från Brechts uppväxtmiljö hade ett avslut. I 85:e, en 50-50 boll i brunt straffområde mellan fyra spelare och så hamnar den i mål tack vare en snedträff. 

Trots 1-1 är där för tillfället god marginal ned till botten och en anledning till att Pauli är bättre på borta plan är att pressen och omställningsspelet känns alltmer funktionellt för varje match. 

Förutom Bayer, och Man City,  har jag inte sett något lag så konsekvent försöka spela på ett tillslag i omställningens första skede, på mittplan. En kortpassning framåt, en forward möter, spelar tillbaka kort på ett tillslag och så löper två forwards och minst en mittfältare i djupled. Det betalar sig mycket bättre mot ett självsäkert hemmalag än mot försiktiga gäster på Millerntor. 

Men sturkturerna är tydliga nu. Mötande forward lockar upp offsidelinjen och så löper Pauli. Det går snabbt, det är vackert och det ger en alldeles speciell känsla av fotbolls-frihet att se hur klungspelet på mittfältet plötsligt spricker upp och där är enorma ytor bakom motståndarnas höga, lurade backlinje dit spelarna sprintar för allt vad de förmår. 

Ibland, då motståndarna blir fegare och mer kompakta, varierar Pauli med att Eric Smith slår en lång boll från egen planhalva över motståndarna. Så kommer grekiske högerbacken/ wingbacken Manolis Saliakas löpandes. Smiths slog två, den första var säkert 55-60 meter och Salakis hade haft friläge om han bara kunnat ta ned bollen lite bättre på högerfoten.  När Smiths gjorde ett tredje försök bröt vänsterbacken varvid den engelske kommentatorn påpeka att det var svenskens första felpass. Han menade också att Smith var en av Bundesligans allra bästa försvarare. Bara att hålla med – ville ha med Eric Smith i landslaget redan under Janne Andersons tid, ja t o m för två säsonger sedan. Att Jannes accelererande oförmåga att se talang, tänka fritt och plussa med mod också blev hans fall är enbart rättvist. Han borde inte förlitat sig på samma gamla ja-sägare till medhjälpare säsong efter säsong utan tänkt annorlunda. Då hade Eric Smiths räddat Janne ur mittbackskrisen och varit startspelare i Blågult redan sommaren 2022.