Året då HIF åter blir allsvenskt
Kanske övermaga och provinsiellt att utbrista detta efter en enda cupmatch, speciellt som det försiggåtts av två nederlag till danska ultimaklubbar, men Helsingborgs IF är bra i år.
De har en klok, modest tränare som också är en ledare spelarna respekterar – det var ett tag sedan HIF hade en sådan.
De har lyckats behålla alla de där unga spelarna som har talang nog att lockas av högre serier och mer betalt. Att de inte försvunnit tror jag beror på tränaren. Han har övertygat dessa 20-22-åringar och deras fotbollsutveckling mår bäst av ytterligare ett år i Superettan och sedan allsvenskan och mer uppmärksamhet, rykten och lockelser.
Det är två innermittfältare, två ytterbackar och en finländsk forward/yttermittfältare jag inte blir riktigt klok på – men så är han också extra ung.
Dessutom två bra mittbackar som växt och håller allsvensk klass mitt i sin karriär, fast en av dem blev skadad igår. De blir extra trygga av att de som 26-årignar, typ, har erfarenhet, känner sina begränsningar men också märker att de fortfarande utvecklas.
Att Sirius vann 2-1 är ointressant. Det var på en feldömd straff, en av Tess Olofssons många misstag. HIF borde fört typ 3-1 i halvtid. Eller mer, för man hade tre hundraprocentiga chanser första kvarten. En boll räddades på mållinjen, en tåade Svanbäck md fel fot utanför öppet mål och den tredje (ett friläge 2-1) resulterade i att Gigovic överraskande sköt själv på täckande block istället för att spela den helt ”rene” William Loeper.
Kanske för att Loeper var en av de som inte övertygande. Han gjorde i princip allting fel. Toppforwarden Silverholt hade inte heller många rätt. När vi nu ändå är där – nye målvakten Johan Brattberg såg inte bekväm ut. Är man 198 cm ska man inte var rädd för att lämna linjen och plocka ned höga lyror. När han faktiskt gick ut var det backandes ut mot hörnflaggan – han hade nog inte behövt göra det över huvud taget men nu bestämde han sig för det och det såg stelt och klumpigt ut. Gjorde några bra parader men helhetsintrycket är inte så positivt som jag trodde det skulle vara.
Inte heller verkade han helt bekväm med fötterna men å andra sidan var underlaget lite förrädiskt så just fötterna ska inte bedömas alltför hårt efter cupmatchen på Studenternas. Till och med en bollkalle gjorde en rejäl vurpa. Kanske var det också därför Loeper såg så fel ut?
HIF löpte mycket första halvtimmen, låg lågt, ställd om snabbt med en boll och en skarvning. Max Svensson kan bli seriens bäste spelare när man börjar spela på gräs och inte isplast. Sirius rutin tog överhanden i andra halvlek, plus en rad oförklarliga domslut av Tess Olofsson. Tempot sjönk, HIF låg allt lägre och bristen på kvalificerade bänkspelare att byta in märtes tydligt. Det kan bli ett problem för HIF, den svaga bänken, medan Sirius säkert blir ett allsvenskt mittlag, något bättre än förra året i fall man får organiserat trebackslinjen lite bättre än den här måndagen.
Ser redan fram emot de två återstående cupmatcherna mot Häcken och Öster. Tufft motstånd och högt tempo men det är precis vad det här unga laget behöver för att utvecklas. Och fixa allsvensk fotboll på Olympia 2026.
About this entry
You’re currently reading “Året då HIF åter blir allsvenskt,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 18, 2025 / 07:13
- Kategori:
- HIF
- Etiketter:
- allsvenskan, Helsingborg IF, Sirius, Tess Olofsson
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]