Kojo Oppong med två bra fötter

Äntligen fick jag se honom, mot lagom motstånd: IFK Norrköpings nygamle mittback. Förra året utlånad till Giffarna. 

Oppong kan bli väldigt bra. Han är snabb och är trygg i sin snabbhet, han kan vara lite friare i sitt positionsspel för han vet att han tar en löpduell på lika villkor mot de flesta allsvenska anfallare. Men han är ung och kanske lite naiv och ifall han tror att de åldrande, cyniska målsprutorna frivilligt kommer ge sig har han fel. Titta på Totte Nyman som hela tiden använder trick och genvägar till bollen, fast motståndarna ofta är yngre, snabbare men lite naiva. Som ÖSK:s. De tittade boll hela tiden och först när inlägget var på väg började de fundera på att markera någon. Undantaget trean var alla IFK:s målen sådana som allsvenska mittbackar inte accepterat.  

Vad jag framförallt gillar är att han hela tiden använder den mest funktionella foten för just den passningen. Till och med när han spelar tillbaka till målvakt eller till Watson. Ska kollegan föra bollen framåt så är det mycket lättare att slå bollen med höger fot och med vänster när man spelar bakåt eller från vänstermittbackspositionen ut till vänsterbacken. Eller bara använder den fot som möjliggör en snabbare, enklare bredsida. Slippa vrida och vända på höfterna. Ja ,det tar inte mer än några tiondelar men det är ibland, t ex mot högt pressande motspelare är det väldigt lång tid. 

Watson får ibland problem med fotisättningen och tvingas träffa bollen med delar av foten som inte ger så precisa resultat. Men det brukar funka ändå, trots bristen på estetik. En som verkligen är enbent är Yaya Kalley. När han skulle kasta sig och glidande rensa en boll efter 12 minuter så borde han från sin position till vänster glida in och slå bollen uppåt, eller utåt kanten måste han göra det med höger fot. Nu slängde han sig istället och slog bollen med vänsterfoten parallellt med straffområdesgränsen – en dödssynd för en försvarare. ÖSK återvann bollen, slog ett inlägg och målvaktensreturen slog i mål. I det ögonblicket är där åtta IFK i straffområdet och varken Traustason eller Ceesey reagerar tillräckligt snabbt eller är tillräckligt angelägna om att blocka avslutet. Däremot undrar jag om Kalley, som av någon anledning joggat ned till stolpen där bollen går in inte kunde ha nickat undan den – ifall han velat ta det ansvaret och obehaget. Ungefär samma känsla av otrygghet och brist på attityd på vänsterbackspositionen som Baggesen utstrålade vid 2-3-reduceringen.

Samspelt och arbetsfördelningen med Watson är långt ifrån klockren. Oppong är fortfarande lite klen som närkampspelare och huvudspelet är inte bra. Varken det defensiva eller offensiva. Men det kommer med erfarenheten. Nu kommer det inte ske men det optimala för Oppongs utveckling vore att ta plats i en trebackslinje. Så skulle han bland annat få än större användning för mittbackens två relativt bra passningsfötter. Blir spännande, men tufft.