Sverige – Danmark

Detta är en match jag alltid vill se efter som det är två länder jag håller på, oavsett om det gäller mat, dryck, litteratur, nationalkaraktär eller, händelsevis, fotboll. Jag är Östdansk, känner mig halvdansk, är född och uppväxt med Kronborg utanför fönstret, med Bosse Hansson och Gunnar Nu Hansen.

Kommer rätt in i sändningen, orkestrerad av TV-sportvärldens motsvarighet till Samhall: SVT. 

Där sitter naturligtvis Nannskog, någon som ser ut som en medelålders Lotta Schelin och så han som brukar vara Vinterstudiovärd. Det är halvtid. De visar en svenska som avancerar med bollen i högerinnerposition och skjuter med rak vrist från ca 25-30 meter. Bollen går högt och hårt men mitt i målet och där står danska målvakten. Istället för att klistra eller tippa bollen över ribban styr hon den snett rakt ut men anfallet rinner ur sanden. 

Det är ett OK skott som aldrig kan gå i mål ifall inte danskan blundar. Men det första jag hör är en mansröst som säger ”en jättemöjlighet” och den förmodade Schelin följer upp med ”det kunde lika väl blivit mål”. 

Det är ju inte sant! Det är väl klart att de vet att det omöjligt kunde blivit mål och ända säger de det. Och förstärker intrycket. Varför? 

Antingen ljuger de för att skapa mer spänning och försöker höja kvalitén på prestationerna eller så förstår de inte bättre. Ljuger är ett hårt ord men det sakförhållande är så uppenbara att jag inte kan komma på ett mer passande uttryck. Men jag är osäker på vilken tolkning som är riktig. Kanske tycker de bara att kvinnliga fotbollsmålvakter är så usla på höjdbollar att det verkligen var en ”jättechans”, allt alla bollar på mål över brösthöjd automatiskt blir jättchanser?  

Det troligaste är att de anpassar sig till den dramaturgi som svensk damfotboll kanske tror är den riktiga för utvecklingen – vi är alla jätteduktiga och vi förblir positiva och uppmuntrande oavsett vilket. 

Det är helt OK med mig, det viktigaste är att vilja spela fotboll,  men det har inget med elitidrott att göra. Och det är väl därför SVT sänder? Eller är svensk damfotboll en slags sportslig hybridverksamhet, en skyddad verkstad där allt är ”jättebra”?  Och statsmonopolet tar rygg? Av politiska skäl?

Så antingen dålig Sport-TV eller falskt, eventuellt mångfalsk istället för påbjuden mångfald. Jag bryr mig faktiskt inte om vilket – jag blir bara ledsen och stänger av, efter cirka sju, åtta sekunders landskamp.      

Jag tycker att i Public Service uppdrag ligger bland annat att inte ljuga eller förvanska sanningen. SVT-sporten fullgör inte de krav man bör ställa på dem.