Biljardstöten i högerfoten – likheterna mellan  Brönner, Froholdt och Hugo Larsson

Den kanske svåraste platsen på plan, när man är ung, är balansspelarens. Han arbetar framför backlinjen, efter eget huvud. Det kräver att man är extra tuff, springer mycket och läser spelet bättre än de flesta för det saknas manual. Man måste själv ögonblicken göra massor av olika val och värderingar. När erfarenhet saknas får man förlita sig på intuition och spelintelligens.   

Här är tre unga, brådmogna, spelare som har Det (eller vad Elm i sin kanalkrönika i veckan lite luddigt kallade ”helheten”). Den förste är den äldste men hans exceptionellt snabba genombrott i allsvenskan, och i Bundesligan, är tack vare de ovanstående egenskaperna. Det var fantastiskt att se med den självklarhet 18-årige Hugo Larsson spelade från första minuten i MFF, och Eintracht Frankfurt. Det ryktas om de största klubbarna i England – det är väl i princip endast Jon Dahl Thomason som numera inte förstår Hugo Larssons storhet ( eller det gör han förstås, han har bara en annan, mer prioriterad, agenda). 

Ser samma sak i två spelare den gångna helgen. Inte på samma nivå men egenskaperna lyser så starkt.  

Axel Brönner (född – 08) har jag bara sett 81 minuter i IFK Norrköping. Jacob Froholdt (född-06) har jag sett i ett par matcher med FCK – de liknar varandra mycket. Ännu 16-årige Axel tar Ortmarks plats, Jacob har petat Thomas Deleavny på FC Köpenhamns innermittfält. Den 18-årige dansken spelar med en självklarhet som överraskar. Går in i alla närkamper, löper otroligt mycket och vinner närkamper mot betydligt större, äldre, mer erfarna spelare. Han snor dessutom många bollar för att han läser passningarna och orkar springa de där extra metrarna för att bryta bollbanorna. I Conference Leagues sextondelsfinal mot bundesligalaget Heidensheim löpte han 17 km. Visserligen efter förlängning men ändå. 17….

Chelsea väntar i Parken idag torsdag. Inte säkert Froholdt får starta men det kan vara väl värt att se matchen. Förmodligen med Jordan Larsson på topp. 

Froholdt söker ständigt boll, oavsett vem som äger den. Han är oerhört bra på att driva bollen i närmast maxfart. Han har en fin passningsfot och samma snabba korta tillslag som Axel Brönner. Eller Pedri… 

81 minuter är inte mycket, men tillräckligt för att konstatera att Axel Brönner, till skillnad från de andra unga innermittfältare som Martin Falk gett chansen, redan har ”det där”. 

När Ture Sandberg och Noel Sernelius fått chansen har de anpassat sitt spel till omgivningen, försökt flyta in och inte göra fel. Axel Brönner bara krävde boll och började slå passningar på mittplan direkt från avspark. Och utan boll var han ettrig och intensiv. Med tanke på den ödmjukhet han gav uttryck för i intervjun på TV4 Play förstår man att det kommer naturligt för honom att vara a l l t annat än ödmjuk på planen. Kombinationen bra teknik och attityd är väldigt ovanlig. Speciellt i Sverige.

Axel Brönner sprang mycket, befann sig alltid nära bollen och tvekade inte att ge sig in i komplexa klungor med liggande spelare. Han fick en stämpling på hälsenan som såg riktigt otäck ut men reste sig och sprang vidare. Jag ser samma egenskaper hos 16-årignen som hos Froholdt och Hugo Larsson. 

Det som känns extra spännande är det där korta tillslaget. För det krävs en lätt kropp och att du lärt dig att springa med en fotisättning långt fram på foten. Vilket gör att din tyngdpunkt hamnar längre fram och du kan beskydda och hantera bollen lättare. Förutom att du springer snabbare, har kortare steg när du joggar. Det gör att avståndet mellan passningsfot och bollen är kortare än hos den som har ett långt löpsteg och sätter i foten längre från tårna och närmare hälen. Vilket för övrigt även ökar risken för allvarliga knäskador.  

Till och med Hugo Larsson har ett relativt kort tillslag, (och relativt kort löpsteg) trots att han är så lång. Det ser ibland lite konstigt ut men det fungerar. 

Distinkt – är nog det bästa ordet. Kort pendling. Ibland tror man de bara chippar bollen men det är ändå en bredsida, en hybridbredsida – de behöver bara inte vinkla upp höften och pendla lika mycket som ”baktunga” spelare tvingas till. Det innebär att du slår passningen snabbare och dessutom är det svårare att läsa för motståndarna, vilket är en slags synergieffekt: ju snabbare passningar, desto svårare att läsa, desto bättre procent.  

Mycket kan hända Axel Brönner men eftersom han verkar klok, och passionerad, så blir det säkert jättebra. Men hur jättebra avgör bara han själv. Han borde skriva ett kontrakt över tre eller fyra säsonger, räkna med att utvecklas under de två första och sedan ta nästa steg ut i Europa, till en lagom stor klubb som förstår att förädla hans talang, Lex Hugo Larsson.