Inte vad jag väntade mig Norrköping, del 1

Bläddrar i Bullentinen för en av de säsonger då IFK Norrköping var som mest överlägsna i svensk fotboll. Suktar efter superlativer, oreserverade hyllningar och en uppdaterad dröm om Europa. Får nöja mig med den här siffrorbesatta nostalgin. IFK vann avstannade med sju poäng (vilket motsvarar minst 10 idag), gjorde massor av mål och Harry Bild (en kopia av Kalle på Kalles Kaviar-tuben) toppade skytteligan sitt debutår före Putte Källgren. 

Så upptäcker jag att IFK i sista hemmamatchen förlorade mot Gais med 0-2 inför endast 7472 betalande. ”Jag trodde jag sett det mesta. Det här var inte vad jag väntade mig” – varför så få? Det var ändå 1 juni, IFK är seriesegrare och varför vill inte invånarna hylla sina mästare? 

Sedan kollar jag publiksnitt hemma och finner att av de 12 klubbarna är IFK näst sämst med 8724 i snitt. Däremot drar man absolut mest publik på bortaplan, efter MFF. Blott Halmstads BK är sämre hemma med 8223. Hur kunde relativa småstäder, 1956-57, som Sandviken (21 000 invånare) och delvis Västerås ha mer publik än rikets fjärde största stad? Varför ville inte de fler av de 88 000 norrköpingsborna se IFK?  Har det någonsin hänt att överlägsna allsvenska seriesegrare varit näst sist i publikligan? Dessutom mycket mer populära borta än i Idrottsparken? Känns väldigt konstigt, även i en europeisk kontext.

Man kan i alla fall inte skylla på Sleipner, de hade då inte spelat i allsvenskan på 15-16 år. Dålig konjuktur? Lades industrier ned i Norrköping medan Sveriges ekonomi i övrigt maxlöpte, det fanns massor av lediga jobb och vi var rikast i Världen? Och i så fall – hur kunde man vara bäst? Tänker på det här efter att ha läst att nye ordföranden söker externt kapital, det vill säga att han värnar till de närmast hejande: supportrarna, lokala företag, staden Norrköping.

Kommer det funka? 1956-57 visade man lojaliteten i entréavgiften. Nästan var tionde norrköpingsbo gick på match, det motsvarar att IFK idag snittade 14-15 000 eller om vi räknar tätorten för i mitten av 50-talet var Norrköping enbart en tätort: 10 000. Är förklaringen till dagens siffror att det faktiskt inte bor så många människor i Norrköping (och fotbollen inte är vad den borde vara) men det förklarar inte 1956-57 års relativt dåliga publiksiffra.  

Jag har som relativ främling, min starkaste koppling är NT:s kultursida säsongerna 2006-16, alltid trott att det var total symbios, att IFK var Norrköping, dess främsta, mest framgångsrika och stoltaste symbol. Har det alltid varit så här, att relationen IFK och Norrköping inte är totalt harmonisk, att kärlekens tunga hållit käften ? 

Ps Det första jag krävde då vi på semestern körde in i Växjö var ett besök på ”Harry Bild Sport”. Harry var inte där men 11-årige Magnus fick en tjock, kortärmad T-shirt med affärens namn. Pappa bara inte betalde, han valde också färg. Det blev en himmelsblå…