Lilla Danmark i den stora världen

Vad har dansk fotboll och Theis Ørntofts hyllade, i Sverige nyutkomna roman ”Jordisk” gemensamt? 

Jo det är här jag börjar tänka på det motsatt till jordisk, det danska ordet för rymden, ”space” på engelska. På danska heter det ”rummet” – alltså även en väl definierad och klart begränsad del av en byggnad. På danska gör man ingen språklig skillnad på det lilla begränsade och det oändliga, ofattbart gränslösa. Varför? Och vad har det med fotboll att göra?

Kanske har det inget med Grönland att göra men jag kan inte låta bli att fundera på likheterna vad gäller begrepp, proportioner och identitet. Danmark är en liten, jätterik nation som just nu har det jobbigt med sin inte längre fullt så svinaktiga (Danish Crown) självbild –  en kolonimakt som steraliserade grönländska kvinnor, exporterade barn och snodde naturrikedomarna ännu för 60 år sedan. Numera försöker man rättfärdiga sin makt över en ö som är cirka 80 gånger större än själva Danmark (och många hundra mil bort) genom bistånd och stor respekt för självständighetssträvan. Men underlaget/historien är hal och förrädiskt. För varje steg danska politiker tar riskerar de att sätta sig på ändan. Det är bara ett år sedan en av de folkvalda för Grönland i danska parlamentet höll sitt anförande på grönländska och blev officiellt utskälld och förväntades skämmas. I den jämförelsen är det lättare att vara dansk fotbollssupporter.

Vi som håller på Lyngby BK kallar vi den framgångsrika klubben cirka 20 kilometer västnordväst om Lyngby inte för FC Nordsjælland utan Farum. Den moderna klubben med det flotta namnet skapades indirekt av en bedragare till lokalpolitiker. Är Farum med 20 000 invånare representativt för de cirka 80 gånger så många människor (ca 1,6 miljoner) som är bosatta på Norra Själland? Vill vi över huvudtaget förknippas med en av landets största bedragare genom tiderna?

I lilla Herning skapade man ur klubben med det komprometterade namnet Ikast jätterika FC Midtjylland och längst ned vid gränsen till Tyskland blev Haderslev till Sønderjydske. Med detta i åtanke är det inte konstigt att landets överlägset största klubb gör tvärtom. FC Köpenhamn är en 35 årig fusion av en rad anrika huvudstadsklubbar från olika väderstreck. Köpenhamn är huvudstad i kubik (som om Stockholm var dubbelt så stort) men fotbollsklubben vill kalla sig Byens hold, alltså Stadens lag som om inte klubben, och huvudstaden, vore en oundviklig nationell angelägenhet. På ett eller annat sätt. Den här säsongen tog de till och med fram en tredjetröja i den gröna nyans som är stadens officiella färg.

Är det inte lite Lego-ideologi över det hela – detta med att lite tvångsmässigt försöka förändra proportionerna? Jag tror åtminstone det är unikt för Danmark att försöka göra små lokala fotbollsklubbar till regionala angelägenheter,  och lyckas. Lokalt alltså. Man måste känna sig väldigt små för att försöka bli större och få en annan identitet genom att byta namn.

Nu skall jag se Danmark – Portugal. Gästerna använder spelare som kommer från små öar som ligger många hundra mil från själva landområdet Portugal, till exempel Cristiano Ronaldo från Madeira. I Dammark finns inga spelare från resten av ”Rigsfællesskapet”. Färöarna har sitt eget UEFA-erkända landslag sedan 35 år medan Grönland brukar spela mot andra icke-erkända små folkgemenskaper som till exempel Åland, Jerseyöarna och det samiska fotbollslandslaget.