Ayuri och hatet mot fotbollsjournalisterna

Fotbollsjournalistik har, med några lysande undantag, utvecklats till att hålla sig väl med spelare, deras agenter och kommunikationsstrateger. Eller skrika högst. Det har gått ett stycke tid sedan jag kunde be FC Barcelonas  kommunikationschef om två 15 minuters-intervjuer med de då största stjärnorna Stoijskov och Romário dagen efter och så dök spelarna lydigt upp och stod i kö. Eller på post-presskonferensen efter hemmamatcher hänga i journalisternas stora, nedre, bar vägg i vägg med omklädningsrummen, och småsnacka bort en kvart med Pep Guardiola. Bara för att jag var journalist. Och därigenom respekterad. Även om varken min spanska eller katalanska var det…

Jag vet inte exakt varför Brighton och landslagets offensive mittfältare hatar journalister men jag vet att a. det är ett korkat uttalande och b. det känns som brist på respekt för medmänniskor. För sådana är även fotbollsjournalister. Jag vet att en 22-åring som får speltid vill markera sin position och sin tillfälliga makt – i det här fallet genom att kommunicera förakt. 

22-årige Ayuri fattar nog inte det finns fler journalister än de som skriver om sport – även om dessa inte existerar i Ayuris värld. Han säger att han inte följer AIK (lillebror) men ser alla de fyra största ligorna. Han tillägger på en följdfråga att hatet inte gäller TV, förmodligen menar han att det enbart är skrivande fotbollsjournalister han hatar, inte Niklas Holmgren. Däremot bäddar Ayuri för hat från AIK-are. Varför dissa sin moderklubb – vad tjänar han på det förutom att han kan visa än mer förakt, där i Brighton. 

Ett bevis på att fotbollsjournalister i dag i första hand är undfallande citatjägare och totalt glömt sin yrkesetiska, kritiska, uppgift är Fotbollskanalen (jag tänker inte på att man skrev ”europa” i en rubrik i går – det är fullt i klass med den övriga språkbehandlingen). All kritik mot personer som man kan tänkas behöva ha citat av är inlindad i så mycket lismande fett och floskler att citaten, eller betygen, blir meningslösa. 

Fotbollskanalen kan beskriva förlusten mot Luxembourg som det fiasko det var men att kritisera förbundskaptenen eller spelarna – det vågar man inte. Så när man sätter betyg på de svenska spelarna får alla utom två godkänt betyg. Var det verkligen enbart Cars Stenfeldt och Anthony Elangas fel när man blir utspelade av de 92:e rankande furstendömet? Och hur är det med Jon Dahl – borde han inte kritiseras för att han uppenbarligen inte kan motivera mängden av mediokra 28-årigar? Att han inte förmådde övertyga rutinerade spelare i stora lag om vikten av att vinna en match som den mot Luxembourg? Eller är det så att vänskapsmatchen bara ska spelas och förbundskapten tycker att det är träningen som är det viktiga? Varför kan ingen av de här s k journalisterna ifrågasätta varför 29-årige  Anton Salétros alltid får starta, även under den försäsong där han så uppenbart saknar både tempo och timing?   

Ett annat exempel är bristen på konstruktiv kritik och kritik överlag mot de två tränare som nästan förde IFK Norrköping till Superettan. Eller som när NT inte tycker det är viktigt att fråga den nye tränaren varför han ratar en av truppens bästa spelare.     

Eller som när Expressen i sin guide inför allsvenskan a. lyckas med att helt undvika att berätta hur och varför lag spelar som de gör, över 200 sidor och b. besvara en massa ointressanta frågor och annat. Men svaren blir dock avslöjande för de fyra nissarna tycker alla att Andreas Alm och Guld Glen är ”topptränare” och alla är övertygande om att Alm med sina meriter åter kommer att träna allsvenska lag. Jag är inte lika säker på saken. 

PS Läste nye krönikören Gustav Dahlén i nämnda kanal. Det var ganska bra och lite självständiga tankar, lite svärord, en del överdrifter men ändå läsvärt och en lite annorlunda ingång till ett allsvenskt tips. F ö hintade han att IFK kan riskera åka ut ifall de säljer nån bra spelare i sommar. 

Fast Brönner kommer inte ha en sådan genomslagskraft redan i vår och resten är ju inte tillräckligt bra, eller minst 32 år – lär inte ge så förfärligt mycket pengar och i princip inte säljbara utomlands över huvud taget.  Å andra sidan kan nån av de andra startspelarna i backlinjen förutom Watson överraska. Större under har skett.