Allsvenskt tips – Del 3: Övre halvan, platserna 1-8

Varför jag tippar som jag gör finns utförligt förklarat i del 1: ”Förutsättningarna” . Läs gärna den!

1. MFF var överlägsna förra säsongen och har förstärkt offensiven. Viktigt dock att de defensiva spelarna håller för där är få backups, förutom de där fyra högerbackarna. Offensivt har man 11-12 spelare av högsta allsvenska kvalité som slåss om fem platser. Och då är det fortfarande ett frågetecken för boxspelaren. IKT är lite väl långsam och klumpig medan Botheim inte har lyckats – även om han har kvalitén. Jag har en känsla av att MFF kommer spela med enbart en av IKT och Botheim och sedan tre mycket offensiva spelare – närmast 4-2-4. Outstanding vad gäller kvalité och bredd men borde naturligtvis spela 3-4-3 mot undre halvan i allsvenskan. De senaste två säsongerna har MFF inlett med sju respektive åtta raka segrar. Det gör man inte i år med tanke på att man knappast haft en försäsong.  Kanske torskar man redan i premiären. 

2. Elfsborg är den klubb som imponerat mest i Europa. Tappat två spelare men fått in Simon Olsson som håller väldigt hög kvalité. Nye Rapp verkar vara en stor talang och Isak Pettersson är seriens bäste målvakt. Mitt frågetecken är Taylor Silverholt. Har sett honom mycket i HIF och han kunde ha tio magiska minuter för att sedan se ut som en ren nolla resten av matchen. Mycket överraskad av att han hamnade i Elfsborg. Tycker dessutom att de har seriens bäste tränare som troligtvis bara kommer bli bättre. Förmodligen slipper de spela i Europa, till skillnad ifrån konkurrenterna. I fjol var det bara MFF av de fyra lag som spelade Eurofotboll som även lyckades i allsvenskan. Mot Elfsborg talar den gamla losermentaliteten från Thelin och Lennartssons dagar plus de öde sittplatsläktarna på Borås Arena. DET är inte Taylor Silverholts fel.

3. Hammarby är per definition ojämna men Kim Hellberg är en väldigt bra tränare och man har en väldigt bra centrallinje. Backlinjen är så där men målvaktens är seriens näst bäste. Problemet är alla unga, själviska offensiva spelare men med vad som verkar vara större egon än XG-genererande excellens. Mycket talang, lite lagtänkande. Så Bajen är periodare: höga toppar och däremellan, nästan,  oförklarliga svackor. 

4. Häcken. Skador i en redan svag, helt ny backlinje. Expressen skriver att Faye inte gjorde ett enda fel under försäsongen och är värd 200 miljoner. Expressen förstår inte när man driver med dem. Dock. Seriens kanske bästa, i alla fall mest spelskickliga, innermittfält och så massor av lovande spelare som väntar på att slå igenom. Så talangmässigt är de minst tvåa i serien men jag tror att de återigen valt fel tränare. Tror inte Jens Gustafsson är mannen att få ihop det här men spännande i fall jag har fel. Han hade ett fantastiskt lag i Norrköping som han misslyckades rätt kapitalt med (undantaget silveråret) och hur bra är han på att utveckla de stora talangerna?   

5. DIF Satsar finskt. Spännande med en nära 50-årig finsk tränare men jag tror han behöver extra tid på sig. Typ att Djurgården börjar spela bra och vinna först efter sommaren. Dessutom är jag tveksam till om 31-årige Tokmac vill eller kan hantera rollen som boxspelare och skyttekung. En del skador på försvarsspelare känns olyckliga. Tenho och Une (Larsson) håller inte. Finske 07-an Siltanen blir spännande att följa men han kommer inte göra Djurgården till medaljörer. 

6.  IFK Göteborg. Har alltid gillat Billborn och de såg grymma ut i cupen. Om Pontus Dahlberg lyckas återkoppla nervsystemet och danske Max Fenger fortsätta var en sån stenhårt arbetande, elak forward tror jag Blåvitt håller hög klass genom hela säsongen. 

7. Sirius. Klubben har arbetat länge och konsekvent med samma upplägg. Unga spelare, offensiv fotboll. Förra årets niondeplats var en besvikelse. Så man sparkade tränaren vilket nog var rätt. Fast detta är nu Andreaas Engelmarks första chans som huvudtränare – känns lite osäkert. Jeng, Castegren och Tånnander har försvunnit. Klarar man den defensiva utmaningen blir det kul på Studenternas i år för mittfält och anfall håller mycket bra allsvensk klass och i princip alla dessa unga spelare är nu ett år äldre och mer erfarna.  

8. IFK Norrköping. Hade Sebastian Jørgensen och Alexander Fransson anslutit i februari hade jag tippat IFK högre upp men nu kommer det ta tid att göra plats och höja tempot på nykomlingarna. Det bästa med den flerårigt misshandlade klubben är de gamla, lojala spelarna med stort hjärta som tagit så många smällar. Totte Nyman har fortfarande potential att vinna skytteligan. Traustason har samma elaka attityd. Mitov är också trogen även om han inte är lika bra. Fransson blir den fjärde musketören i den nära-rullator-relaterade åldersmiljön. Andra plus är en ung tränare, ny sportchef, ny styrelse, en semi-total makeover, ett stort bortafölje med extremt hög smärttröskel och Brönner, född 08 – kanske är seriens mest lovande tonåring. Frågetecken för vänsterbackens Kalleys defensiva roll (han kan inte försvara),  en labil bänk och kanske målvaktspositionen. Saknaden efter Oscar Jansson är stor. 29-årige tränartalangen Falk är splitter ny men det känns ändå som att Norrköping äntligen har en riktig tränare. Jag har ju alltid varit av den övertygelsen att varken Guld Glen eller Alm prioriterade sin lojalitet med arbetsgivaren utan hade även en parallell agenda.