Målvakt Brattbergs bristande smidighet (och mentala inställning) 

Ny HIF-förlust. Mot ännu ett lag på ”S” de borde ha efter sig i sluttabellen. Skrev om det efter förra helgens förlust – Helsingborgs nye målvakt Johan Brattberg verkade stel och orörlig. Nu hände det igen, ytterligare två insläppta mål där nye HIF-målvakten har långsamma, dåliga sidledsförflyttningar och markerar en slags märklig uppgivenhet – ungefär som han tänker att ”den kan jag inte ta” och så försöker han inte ens. 

Han är säkert skymd vid första målet men borde vara så rutinerad att han förstår att i fall det kommer ett avslut bakom den spelare där han står så kan inte avslutet gå igenom spelare utan måste komma till vänster eller höger. Troligtvis på Brattbergs vänstra sida eftersom inspelet kommer från hans högra sida och då är det naturligt att motståndaren avslutar i den ”bortre” hörnan, inte ifrån den sida bollen kom ifrån. Men Brattberg står kvar på hälarna och ser bollen rulla vid sidan om honom. Utan ansats att försöka rädda. 

Vid tvåan gör han två fel. Dels står han kvar vid stolpen under hela inlägget och när skarvningen kommer nära mål täcker han i första hand första stolpen, inte målet. Det logiska är att chansa och kasta sig för att täcka det nästan helt tomma målet – är målet tomt är det troligt att bollen kommer där. Men Brattberg försöker inte ens rädda utan står uppgiven och tittar på när bollen långsamt rullar i mål. 

Så här dåligt får han inte agera. Att det är en ganska erfaren målvakt gör inte HIF:s val bättre. Det här är förstås ingen otur eller tillfällighet. Att inte chansa och slänga sig för att täcka ett tomt mål är ett fundamentalt fel och det känns lite som om Brattberg saknar en del psyke som bra målvakter måste ha. Som att till exempel aldrig acceptera ett vad som verkar bli mål utan alltid försöka rädda – hur svårt det än verkar. Har bollen inte passerat linjen är det fortfarande möjligt. Så måste en mentalt stark målvakt tänka – så tänker inte Johan Brattberg i inledningen av Superettansäsongen 2025.