Är allsvenskan redan avgjord? 

Otroligt imponerad av MFF. I det som var den allsvenska finalen på pappret vann MFF avsluten 22-8 även om målen stannade vid 2-1.Man pressade stundtals Elfsborg mot repen. Men de gulsvarta är bra på att försvara lågt. De har gjort det hela hösten ute i Europa och hållit t ex Roma mållösa. 

Jo, Elfsborg hade kunnat kvittera både på friläget i slutet och Wikströms skarvning. Man hade dessutom en fantastisk chans i första halvlek när Botheim glömde markera vid en fast situation och Rapp borde gjort mål. Plus den där straffen förstås som var så dålig att jag tagit den. Med dålig menar jag att Simon Hedlund så tydligt visar var han ska slå straffen. Dessutom löst och i perfekt höjd. Men Ricardo hade lätt kunnat luras av att den var så övertydlig. Hade den slagits i ett sammanhang med högre fotbollskvalité hade nog målvakten trott att Hedlund fintade och istället gått till mot högra stolpe. 

Många i MFF var väldigt duktiga – framförallt innermittfältarna Rosengren och Berg Johnsen som har något MFF tidigare saknade – Peña var fantastisk med bollen men definitivt ingen duellspelare. Han förlorade varje 50-50-boll, kunde ibland i allsvenskan tyckas vara lite nonchalant. Det finns ett fotbollsbegrepp jag inte är överdrivet förtjust i men som passar den här duon: de gnuggar. De är ettriga, tjuriga, solida och orädda. Dessutom ännu så unga att de i den rollen, och med de egenskaperna, är förvånansvärt mobiila, och de har extremt många löpmeter. Fast de är en del av en helt ny generation innermittfältare som inte existerat tidigare för att man velat ha starka, kraftiga, cyniska (läs övererfarna) balansspelare men de två, plus IFK Norrköpings Brönner, FCK:s Froholdts, Hugo Larsson ett par i Barça varav en är korsbandsskadad och säkert många fler – de utgör den nya innermittfältsgenerationen.

Stryger Larsen var väldigt bra, han lyfte liksom naturligtvis AC, plus att Ali och Bolin verkligen tillförde offensiven. Jag är mindre imponerad av de stora stjärnorna  Haksabanovich och Sigurdsson. De har inte riktigt hittat tillbaka till allsvenskan än. Haksabanovich har minst ett tillslag alltför mycket varje gång han äger bollen. Nästan som ett tics.

Sigurdsson har inte funnit sin roll, hamnar i fel positioner och har svårt med den spelmässiga kommunikationen. Men det blir troligtvis lite bättre för varje match – tror därför Rydström kommer ge dem speltid i varje match men sällan tillsammans eftersom de samtidigt kräver så mycket boll. Att Sigurdsson slår den galna passningen som leder till Elfsborgs kvittering är för att han sökt sig alltför långt bak för att få känna på bollen. Sedan slår han en nonchalant passning som är åt fel håll och alltför lång och t o m med korttillslag och innersida vrist som bara skriker arrogans och missriktad estetisk. En princip är att snygga, eleganta passningar endast ska slås på offensiv planhalva, med minst halva laget bakom sig.

Men allt blir bättre och då kommer MFF vara betydligt giftigare i boxen än i gårdagens final. Inte så att de kan defilera de avslutande 28 omgångarna men inget lag har kvalitén och samma bredd. Vad som talar emot är inte motståndarnas kvalité utan endast att MFF kan få två problem: de två stjärnorna kan inte hantera missnöjet med att inte få spela och avgörande spelare blir såld i sommar. Men det får bli nästa text medan Elfsborg fortfarande har kvalitéerna att bli tvåa i allsvenskan med stor marginal till trean.