Hur kunde IFK förlora en redan vunnen match och hur fan tar man enklast poäng på Ellos Arena? 

Jag var så säker på att IFK skulle besegra AIK, redan före säsongen. Övertygelsen förstärktes av Gais-AIK då jag identifierade Solnas riktigt svaga, defensiva brister. 

Media nämnde det inte men AIK:s tränare såg det naturligtvis. Han petade Isherwood och gick över till en rak fyrbackslinje. Det innebar att de stora ytorna där DMK och Jørgensen opererar förvann men samtidigt hade AIK inte längre några wingbacks med hög utgångsposition och kunde behärska mittfältet så som de önskat. Det blev mest långbollar mot IFK, som Oppong fixade utan problem. Känslan av att AIK är ganska dåliga förstärktes under matchen. När Totte Nyman skarvade in 3-1 med 20 kvar var jag helt säker. Tre klara poäng, fram till efter Gudettis mål. Innan dess var Oppongsnabb, Watson habil, Neffati tuff och offensiv. Ceesay spelade med hela hjärtat mot klubben han är uppfödd i och ”negative 08:an” Axel Brönner dominerade enkelt mittfältet under den timme han fick vara med. Sprang enormt mycket, tappade nästan aldrig boll, såg dolda passningsvägar och kan förvalta perspektivet i långa passningar med kort tillslag. Det ser så himla enkelt och naturligt ut när nyss fyllde 17-årige Brönner spelar boll.  

I mina förhandstips har jag också pekat på IFK:s två mest akuta svagheter: målvaktssidan och vänsterbackspositionen. Nu gjorde faktiskt Kalley en helt OK kamp förutom att han löser offsiden vid 4-3. Det var inte med så mycket men signifikativt för hans omdöme i stort. Värre med att släppa in sju mål. I första hand på individuella misstag. David Andersson håller inte allsvensk klass vilket ingen kan begära av vad som verkar vara en medioker talang efter sju elitmatcher och uppenbara brist på mod, erfarenhet och teknik. Mer om målvaktssoppan senare.  

Det avgörande för resultatet var inte David Anderssons misstag eller missmod. Det var den mentala käftsmäll som IFK inte kunde hantera. Guidettis gjorde det riktigt bra (det enda imponerande jag sett honom göra på tre säsonger nu) men de tre IFK-arna, där Oppong hade huvudansvaret, skulle aldrig låtit honom vända och vrida och avsluta utan fysisk beröring. Alltför snälla, alltför avvaktande, alltför fysiskt oförmögna. Den energi AIK fick kunde inte IFK hantera. Det kändes som om man var ett slaget lag redan då. Hade man kunnat stå upp och tagit fighten hade man kunnat såra AIK men nu backade man tillbaka, blev osäkra och Watson gör något så märkligt som att försöka brösta en boll i knähöjd i sidled, till motståndarna. Och sedan har inget riktigt modet att bara flytta på de fysiska, ja hänsynslösa AIK-arna. Det var överdrivet mycket rädsla. Kanske borde alla IFK-are träna boxning…  (utom Totte Nyman – ett föredöme vad gäller att vara ful och funktionellt fin fotbollsspelare samtidigt).

Jag har förstått på Falk att han inte tyckte att man gjorde något direkt fel vid de fasta i slutet, så som han medger gjordes mot Öster. Man hade tränat nya lägre uppställningar i veckan med fler spelare runt Andersson men det spelar ingen som helst roll ifall man inte har modet att spela fysiskt och plocka bort aggressiva motståndare genom att vara mer aggressiv än de är. 

Förutom detta aber har IFK nåt på gång men ett revanschlystet Elfsborg är den kanske svåraste matchen man kan få – i nuläget. Å andra sidan har mitt tips om IFK nära medaljplats den 1:e juni inte räknat med några poäng på ”Ellos Arena”. Alla poäng är en bonus men då krävs det att timida IFK adderar lite aggressivitet.