Relationen IFK och Kristoffer Olsson

Hamlet hade rätt: ”There is something rotten”, sa han och tillade ”in the state of Denmark”. Känns som det även gäller IFK Norrköping de senaste åren. Där är något som inte fungerar och omedelbart borde åtgärdas. Innan klubben står där och speglar själen i en dödskalle.

Först väntar man en månad, eller ett halvår, med att kontraktera Alexander Fransson. När sedan en annan hemvändare vill börja träna med IFK så skyller man på alla möjliga formella saker för att förklara varför man inte hört av sig till Kristoffer Olsson och hans agent. 

Som att det tog tid innan man fick över ”all träningsdata” från FCM. Så IFK kunde inte säga ”kom ner i morgon på träningen kl XX så startar vi där. Glöm inte skor…”

Det enda jag tänker är viktigt är en försäkring som täcker allt möjligt men det hade de snabbt kunnat enas om. Och så får Kristoffer själv känna efter. Naturligtvis borde någon ringt direkt och sagt ”välkommen”!

Nu skapas istället en mediehistoria där IFK Norrköping framställs som om de är tveksamma till att ta emot en landslagsspelare som bor i stan och vill träna. Och att spelaren som nästan var död för ett år sedan går hemma och längtar över att få vara med i gemenskapen, känna på bollen men förvägras det. 

Kanske är affären lite överdriven men all dålig publicitet suger när man är ute och söker nya sponsorer och vill fiska efter mer pengar hos de som redan betalar.  

Vi vet inte i vilken form Kristoffer är även om han hävdar att hans värden är bättre än någonsin. Men under alla omständigheterna höjer han kvalitén på träningarna genom sin erfarenhet och teknik. Det är inte svårt att föreställa sig att just Kristoffer kan lära Axel Brönner riktigt mycket om sånt som i princip ingen annan innermittfältare i IFK kan eller har varit med om. Och erfarenheterna som bandymålvakt är charmerande men de motsvarar inte riktigt de där 50 A-landskamper i fotboll.