Så besegrar man Elfsborg

Det är extra ont om bra defensiva spelare till vänster, i allsvenskan. Skrev om Isherwood som var ett sånt runningsmärke att han blev petad i omgång två. Piñas i Hammarby höjs kontinuerligt till skyarna men han är enbart bra offensivt. Eller den kvicke med inte så kraftige vänsterbacken i Djurgården. Han som Rapid Wien bara flyttade undan.

Piñas, ungefär som Kalley, fast med bättre impulskontroll och orienteringssinne. Jag såg Niklas Hults debut borta mot MFF på en grusplan 10 februari 2010. Han var ung och snabb, modig, slog snabba, hårda inlägg som centrala spelare kunde löpa in på.

Nu har jag sett Hult i tre matcher i år och inte enbart håret har blivit glesare. I Elfsborgs spelplan försvarar han högt upp. Förr i tiden var han och Johan Larsson säkra på att kunna löpa med. Så är det inte längre, Larsson är fast på bänken och Hult går bort sig. Ofta.

Två gånger mot MFF och vid en match mot Mjällby har han i princip gått upp i ryggen på motståndarnas yttermittfältare eller forward. Denne har vänt upp, stuckit i djupet i de gigantiska ytorna bakom. Hult har fått försöka löpa efter. Han tvingas dessutom allt oftare dra i axlar och tröjor när han blir omsprungen.

Motståndarn har överlastats sina vänstersidor för att lämna hela högra planhalva fri. Där ska sedan Hult spela en mot en med en starkare och snabbare och 15 år yngre motståndare. Med andra ord läge för att initiera anfall till vänster och sedan cross bollen och tvinga Hult möta Neffati eller Jørgensen en mot en över 20 x 40 meter. Det kan bli roligt.

Elfsborg är bättre än förra året tack vare Simon Olsson hemvändande och att 19-årige Rapp som högerforward är väldigt snabb, eller Rapp, även med bollen. Inte en stor avslutare men ett ständigt hot i den hastigheten. Däremot är Taylor Silverholt fortfarande enbart bra på att se ut som en forward i korta sekvenser och sedan försvinner han helt, liksom i HIF förra säsongen. En märkig värvning. Å andra sidan verkar alla kunna göra mål på IFK Norrköping den här våren..

Ps Det var Malmö FF:s jubileumsmatch, på en grusplan, en svinkall lördagseftermiddag varefter man firade de 100 åren i ett dragigt partytält av plast. Och jubileumsboken var en patetisk volym författad av ordförandes knappt skrivkunnige kompis. MFF var en annan klubb år för 15 år sedan…