IFK Norrköping – halvfullt eller halvtomt? 

3-1-vinst bort mot jumbon var rättvist och den sortens segrar IFK Norrköping måste ta. Tre segrar på sex matcher kanske ser OK ut som siffror men är vid närmare koll inte speciellt imponerande. Öster, HBK och Värnamo kommer att kämpa med Degerfors i tabellträsket. Hade det inte blivit nio poäng på de här matcherna hade ordet kris halats upp. 

Så hur undvek Martin Falk att tappa några av fjädrarna på Finnvedsvallen? 

Jo, genom att bänka Kalley, Sögaard och DMK.  Plus att ge Jørgensen mycket plats. 

Det innebar en mer stabil defensiv. Det var inte lika enkelt att runda vänsterbacken även om jag inte vet vad Baggesen höll på med vid Värnamos mål. Han är inte stor men han står rätt och kan blockera ett inlägg. 

Sögaard ska naturligtvis inte spela och Neffati fick hjälp av dansken så han slapp hamnar en mot två vilket annars ofta händer den defensive spelaren bakom DMK. 

När DMK kom in ledde han direkt en omställning fyra mot två ( korrigering: det var 5 röda mot 3 vita och tiden 83:55). . Istället för att rulla in bollen till omarkerade lagkamrater framför mål och ordna 4-1 sprang DMK istället ut på sin högerkant och tog ett eget avslut från snäv vinkel som hamnade i burgaveln. 

Tim Prica är inte min favospelare men han har bättre attityd och är mindre primadonna än DMK. Prica går in i en närkamp och vinner den ofta. Men han är inte det där komplementet till Totte som han köptes som.  

Varför jag dissar en rad spelare på bänken är för att jag inte tycker det var en speciellt imponerande seger men det kändes säker och försvarsspelet fungerade i 90 minuter, minus i inledningen och Baggesens bjudning. Värnamo var ovanligt bleka, fullt i klass med publiksiffran under 2000 och Finnvedens Ultra bestående av en kille på trumma och en med knastrig karaokehögtalare.

Jag har betydligt större förhoppningar på IFK Norrköping än så här. Jag vet inte varför det tagit sån tid för Falk att komma fram till de här självklara bytena men jag är glad att han gjort det. Och jag hoppas Jörgensen får fortsätta i en ganska fri roll bakom Totte och i stället för DMK. Nu syns inte Trasten så mycket offensivt längre men han behövs där bak och var dessutom bättre mot Värnamo än den bleka insatsen mot Blåvitt.  

Efter den matchen skrev jag att IFK Norrköping är bäst i allsvenskan på att ta meningslösa varningar på motståndarnas planhalva och att dessa frustrationsgula är ett tecken på att Falks auktoritet ännu inte riktigt är vad den borde vara för en allsvensk huvudtränare. Vidhåller detta även efter årets mest WO-lika allsvenska vinst på bortaplan.