En positiv förlust

IFK Norrköping gjorde årets bästa match. Men fick stryk. Redan efter två minuter hade man haft två chanser som borde blivit mål – ifall rätt spelare fått avsluta. Detta upprepades gång på gång. Sigurgeirsson har absolut kvalitéer men avslut är ingen av dessa. Han hade två utmärkta chanser. DMK hade bara att skjuta bollen i mål men Jörgensens fantastiska frispelning resulterade i att DMK försökte skjuta med höger fot och kunde inte styra skottet eftersom bollen rullade över stödjefoten. 

Hade Totte Nyman fått de chanserna hade IFK vunnit. Nu blev det en 0-2-förlust i vad som ändå ingav optimism. Så bra var faktiskt IFK. Så bra att man faktiskt har en god chans att ta poäng mot Hammarby i nästa omgång.  

Att den höga pressen gav sådan bra utdelning berodde på två saker. Dels att Häcken verkligen är dåliga försvarsmässigt, dels att IFK med en trebackslinje får en extra spelare som kan återerövra bollen högt i stället för att fyra defensiva spelare som backar hem. De tre är så kompakta att de inte behöver frukta att motståndarna ställer om centralt i planen. 

Jag har tjatat om denna trebackslinje i ett år. Jag har gnällt på en här icke namngiven spelare som inte kan försvara. Om man inte har en bra vänsterytterback ska man inte spela med en vänster ytterback – så enkelt är det. Jag är glad att det fungerade så här bra idag och ser fram emot att Ceesey lär sig mer om positionsspel – man mot man har han inga problem. Problemet uppstår när han ska ha en position utan tydlig markeringsuppgift. Det samma gäller Lushaku. Gjorde några bra saker med bollen men förstod inte riktigt sin defensiva roll utan stod mest och tittade på. Som vid 0-2-målet.  

Det räcker inte med endast en spelare som har målsinne. Jag skulle gärna se Tim Prica starta på 3 Arena.