Filip Sidklev drabbad av Pontus Dahlberg-syndromet

Skriver man om Elis Bihesari i Blåvitt är det svårt att inte tänka på Filip Sidklev. De två 05-orna följdes åt i BP:s ungdomsavdelning. Elis försvann västerut. Filip fick tidigt chansen i A-laget. Var allsvenskans i särklass yngste förstemålvakt. Jag minns att TV-sändningarna ofta zoomade in hans engagerade föräldrar på läktaren. Det är snart två år sedan. 

Jag tyckte dock inte riktigt han levde upp till hypen. En ung, lite osäker målvakt. Smidig, osäker med fötterna och naturligtvis lite försiktig och avvaktande. Inget exceptionellt, inget utmärkande. 

För ett år sedan köptes han av Aris Saloniki för cirka 7 miljoner kr. För mig var det en chock. Förstod varken varför han köptes eller varför Filip trodde att en halvstor grekisk klubb skulle göra honom till en bättre målvakt. Kanske skulle Anders Carlssons agentbolag Nordic Sky kunna svara på det? Vilket ansvar har de?

Nu har Filip fyllt 20 och kan summera första säsongen. I BP blev det 32 matcher i allsvenskan.  I Aris har det blivit två matcher. En i september då Aris förlorade 1-2 mot ett sämre lag och så i lördags då de vann en betydelselös match med 4-2. 

Två matcher. Oavsett hur fantastiska och utvecklande målvaktstränare Filip har där i Grekland kan jag lova att det inte gagnar hans utveckling att sitta på bänken. Min diagnos är: solklart Pontus Dahlberg-syndrom. Utan tvekan. Hade klubben trott helhjärtat på honom hade han fått spela mer.  

En ung utespelare utvecklas när hen tränar och det spelar mindre roll ifall det är utvecklingslag eller A-lag. När domaren blåser igång blir man automatiskt fokuserad.

En ung målvakt måste spela, på så hög nivå som möjligt. En träningsmatch är ofta meningslöst för målvakter eftersom det inte är det verkliga tempot, intensiteten och aggressiviteten. Målvakter måste ha tävlingsmatcher eftersom psyket är en så stor del av arbetet. En utespelare springer bara omkring och spelar, utan att tänka, reflektera och fundera. En målvaktsjobb under match består till 98 % av att vara fokuserad, inte tänka, inte börja fundera och släppa kontrollen. För när man tappar fokus blir de snabba besluten ofta fel, eller en tiondel försenade, och resulterar i det enda vi andra ser – misstagen.    

Med tiden lär sig målvakter det här men det tar många år som förstemålvakt innan man klarar det– som 35-årige Robin Olsen lyckats med i Aston Villa. Blir spännande att se vad Filip Sidklev, hans föräldrar och agenten gör ifall deras Filip inte får speltid. Och hur går det med karriären i svenska landslagets U21?

Ps Pontus Dahlberg-syndromet innebär att du är en exceptionellt lovande målvakt som väljer pengar och känd utländsk klubb istället för utveckling i allsvenskan och landslag. Dahlberg satt, i bästa fall, på läktaren som tredjemålvakt  i Watford i tre säsonger, medan de låg i EPL. Han gick från att vara given ersättare till Robin Olsen i A-landslaget till att petas i Blåvitt. Det har tagit honom tre säsonger av hårt arbete och dåliga målvaktsnerver att komma tillbaka, nästan komma tillbaka, till den klass han höll för sex år sedan. När han nyss fyllda 20 år var allsvenskans då yngste och bäste målvakt.