Pekings tre måndagspoäng

Efter helgens spritexcesser hade fabriksarbetarna inte riktigt hunnit nyktra till på måndagen. Kvalitén blev lidande. På verkstadsindustrins tid kallades det måndagsexemplar. 

Att släppa till 25 avslut mot ett lag på kvalplats låter inte imponerande. Trots trepoängaren på Studenternas var inte IFK Norrköpings utespelare speciellt bra den här måndagskvällen. Men David Andersson var det, nästan alla 112 minuterna. Ett par svaga utboxningar (med en hand) drar inte ned betyget. Han gjorde tre mycket kvalificerade räddningar och även om jag inte förstår varför han slänger sig med båda händerna så är han tillräckligt vig för att nå de här bollarna. De här bollarna utom Waltas avslut som inte såg helt otagbart ut från 16 meter. David borde göra tvärtom: boxa med två och slänga sig med en hand.  

Allra bästa räddningen var nog första, den med EN vänsterarm. Han är väldigt snabbt ute, kommer ned snabbt i en benparadsliknande rörelse och så blixtsnabbt upp med vänsterarmen likt en hockeymålvakt med plocken. 

Sirius 1, David Detlof Andersson (och Seb Jørgensen) 2. 

Det kunde blivit 3 ifall inte DMK återfallit i gamla egoistiska synder och avslutat utanför när han kunde gett Sigurgeirson bollen med tomt mål framför sig. Nästan lite skamligt. 

För att fortsätta individuellt, allt annat än försvaret var undermåligt – undantaget första fem.  

Det syntes att Neffati inte orkade något. Sögaard tappade markering, även på kvitteringen, Oppong var bra även som högerback och Kalley var duktig offensivt, med boll, men föll även han in i gamla synder, drog på sig en varning, förlorade alla 50-50-bollar. Så kom Baggesen in och såg även han med boll helt fantastisk ut. Bara gled förbi motståndarna. 

Traustason som jag trodde skulle spela som falsk nia för jag tyckte han var så duktig i den rollen mot Värnamo efter Nymans skada och före hans egen – han var mycket mer defensiv. Men viktig. Jørgensen gjorde två mål men de var snarare frukten av Sirius usla försvarsspel än IFK:s offensiva energi. Trots två mål och tre poäng ska vi inte peta i de offensiva såren. 

På sätt och vis gjorde inte IFK en bättre match än den förfärliga mot Värnamo, och ändå fick man tre poäng med sig hem. Det är den svårdefinierade charmen med allsvensk fotboll. Och tre ambivalenta måndagspoäng