HIF och sistakvarten-catenaccio

Två gånger i rad har jag nu sett Helsingborgs IF vara i klar ledning för att sedan sjunka samman och försvara med tio man i eget straffområde sista 15 minuterna. Mot mediokra Brage hemma hade man tur och behöll tre poäng. Gick inte lika bra i derbyt mot Bois. 

Det var en märklig match där HIF tidigt tog ledningen. Bois dominerade sedan totalt, kvitterade bara för att se HIF göra 2-1 strax före paus. Man förväntade en än starkare press från hemmalaget men HIF gjorde omedelbart 3-1 och sedan verkade matchen över. Bois orkade inte mentalt. 

Men så runt minut 80 bjöd man in Bois i matchen igen. HIF började medvetet spela allt mer defensivt. Man backade hem och lät motståndarna stå och slå inlägg på inlägg på inlägg. De flesta var ofarliga men inte alla. 

Det var 6 tilläggsminuter och efter 95:10 fumlade en möjligtvis något skymd Brattberg i HIF-målet med bollen. Han försökte boxa en lätt fladdrig boll vid ribban med en hand istället för två. Samtidigt halkade han, fick en egen retur som han boxade i ribbans underkant och ut till en Boisare som enkelt gjorde mål från en meters håll. Sedan blev det ytterligare tillägg och Bois kvitterade med matchens bolltouch. Tillfälligt men absolut inte orättvist med tanke på alla solklara målchanser de missade sista kvarten.

Varför HIF-tränare tycker det här är genialt förstår jag inte. Kanske för att han själv är gammal mittback och tror att han kan överföra den cynism och destruktivitet han själv företrädde till unga bollälskande mittfältare och klena ytterbackar. 

Det går inte så bra, milt sagt. Det var ju annars det här året som HIF skulle tillbaka till allsvenskan. Går de inte upp nu kommer de förlora tre, fyra av de bästa, mest lovande spelarna och så får man börja om igen, på ruta ett. I den demoraliserande Superettan.