En långsiktig IFK Norrköping-seger

Ibland är man nederlagstippad. Till exempel när ens lag möter serieledarna. Eller när ens klubb har stora ekonomiska problem. 

Det positiva med att inte vara så bra är att på pappret överlägsna motståndarna underskattar en. Och att motståndarna tagit många imponerande segrar mot de på pappret bästa lagen men kryssat hemma mot Gais och vunnit med blott 1-0 hemma mot BP och Blåvitt. Kanske har de svårt att föra matcher, kanske är serieledarna ett spelmässigt mittenlag mot ”mediokert” motstånd? 

Det positiva med att ha ekonomiska problem är att det ger, eller borde ge, möjligheten att göra om och göra bättre. Inte enbart själva minus i räkenskaperna utan även det minus som relationen med de som betalar har skapat. Borde de som nu genomför en semi-total, strukturell makeover visa en större öppenhet om dels vad som gått fel och dels om vart man ska göra i framtiden? Speciellt som man tycker att det lokala stödet är undermåligt, publiksiffrorna i underkant och diskuterar varför inte fler i Östergötland stötar de enda riktiga två elitlagen?   

För IFK Norrköpings styrelse är vald av medlemmarna och det är medlemmarna som betalt den totalt misslyckade fotbollsfest som det nu ska städas upp efter. Minus 43 miljoner – som supportrar på läktaren och sponsorer ska skjuta till, indirekt. 

När man nu kastat ut skiten med badvattnet: styrelsen, klubbdirektören, sportchefen och tränaren. Borde man inte berätta varför man är minus 43 miljoner och inte skylla bara på en alltför stor kostym, och alltför för splittrat fokus? Speciellt som man ser sig som en slags alternativ styrelse, en som inte ska göra om föregångarnas misstag? 

Vad kostade till exempel Alm och Guld Glen. I lön och fallskärm? Vad hade Tony Martinsson och Michael Sturehed i lön. Har Sturehed en fallskärm?  Jag förstår att det är oerhört känsligt för svensk fotbollsspelare och agenter att deras ersättningar offentliggörs men borde inte svensk fotboll och idrott sträva efter det?

På många sätt är Sverige annars en föregångare vad gäller ekonomiskt ansvar och redovisning. Det är transparens vad gäller löner, ersättningar, bidrag e t c. Privat och offentligt. I andra länder där elitfotbollen arbetar med större öppenhet redovisas vad ledare och spelare kostar. Men eftersom varken regering, politiker eller RF ställer krav på ekonomisk insyn i elitidrott så står vi där och betalar för något som vi inte hur det sköts.  Både privat och vad gäller skatter. Elitidrott befinner sig i en slags ekonomisk gråzon där vi inte vet hur mycket pengar av våra som tvättas och försvinner. Och var de 43 miljonerna egentligen försvunnit?  

Börja med att offentliggöra hur mycket styrelsen har i ersättning och förmåner. Redovisa sedan de senaste årens utgifter och budgetramarna. Var en föregångare och därigenom en vinnare, IFK Norrköping. Det vinner ni många nya hjärtan på!