Jon Dahls defensiva risker

Såg hela lekmatchen mot Algeriet men blott ett sammandrag av den mot Ungern. Ändå står det fullkomligt klart att liksom i Nations League överlever Sverige tack vare fantastiska målvaktsprestationer. Mot Ungern gjorde Robin Olsen två räddningar i absoluta världsklass och Viktor Johanssons handbollsparad på friläget  (fjärilen?) blev matchavgörande. 

Kan inte påminna mig att Algeriets målvakt fick göra några liknande klassräddningar. Jordan Larsson fick en perfekt boll men lyckades placera skarvningen rakt på målvakten. Strax ovanför dennes huvud, en av de få ställen där målvakter faktiskt kan hinna reagera och nå ett hårt avslut från sju, åtta meter.  

Utan målvakternas insatser hade Sverige inte tagit två segrar i veckan. Samtidigt är det imponerande att Sveriges anfallsspel fungerar ganska bra – trots avsaknaden av de fyra främsta offensiva spelarna. Det beror inte på att Jordan Larsson och Benjamin Nygren från danska Superligan håller hög internationell klass utan för att Jon Dahl Tomassons spelmönster och taktik börjar sitta. Offensivt. 

I vänskapsmatcher ser Ken Sema fantastiskt ut och hans defensiva brister avslöjas inte. Å andra sidan är han rätt bra defensivt. Han är 31 men har utvecklats i Watford. Han är inte kvickare än någonsin men bättre än någonsin. 

Problemen är defensiva. Beror det på att tränaren är f d boxspelare och dedicerad målskytt? Spelare som Nygren, Klarström, Daniel Svensson och Ayuri slår bort på tok alltför många bollar. Vilket obevekligen leder till kontringar i dagens fotboll. Det blev inte säkrare av att Ekdal ofta befann sig 30 meter ovanför resten av backlinjen. Hans offensiva utflykter var lite spännande att se – alltid intressant med idéer som bryter mot de taktiska konventionerna. Men det innebar att andra fick jobba mer. Hien och Svensson tappade ofta markeringar – vid målet lyckas båda tappa den ende spelare de ska bry sig om. Hien tar yta, Svensson gör ingenting mer än att löpa med, observerande. 

Mitt hopp står till Gudmundsson och Lindelöf, kanske också till Dahl eller den unge vänsterbacken i Juve. De kan ge försvaret lite mer stabilitet men det behövs också ytterligare en central mittfältare som kan försvara. Speciellt när man spelar med så offensiva wingbacks som Sema och Bernhardssson.

Hien är nyckeln, en duktig närkampsspelare och naturligtvis är det inte straff för motståndaren är inte i närheten av att nå bollen då han får den lätta knuffen. Men Hien går bort sig alltför ofta och tvingas både försvara över stora ytor och vara siste man – det går inte. Men kanske kan Lindelöf styra honom tillräckligt.  Ser fram emot hösten med förväntan.