Allsvenskans återstart 3/ MFF och pärmbäraren

Tränarturbulens har det även varit i MFF. Men det är lättare att rekrytera dit än till Degerfors. Faktiskt alltför lätt. Det finns säkert flera förklaringar till varför Sveriges bästa klubb underpresterat – en av dessa är säkert hur dåliga man varit på fasta offensiva situationer sedan Cornelius och hans underbara taijming i huvudspelet såldes för elva månader  sedan. 

Experterna på Max fortsatte prisa MFF vid fasta situationer även om det såg ut som fan själv. När statistiken till slut blev riktig dålig beslutade experterna att istället dissa laget. Medan MFF redan på hösten gett Martin Falk andra uppgifter och skaffat en ny tränare specialinriktad på fasta. Våren var ännu värre (Pontus Jansson och Kiese Thelin saknades vid defensiva fasta) och så hette det att man avlastade även spanjoren. Blev inte bättre. Nu har MFF brutit kontraktet med specialtränaren och anställer f d blågule pärmbäraren Petter Wettergren från 8 juli. Jag förmodar att en av hans uppgifter är att förbättra MFF:s agerande vid fasta för det ser faktiskt för djävligt ut. Känns som begreppet ”hönsgård” varit målsättningen.

För mig är det en av många bekräftelser på att MFF:s organisation inte utvecklats i samma takt som bankkontot. Man fattar många dåliga beslut och man rekryterar inte tillräckligt bra tränare. Vilket beror på att det som tar besluten inte har tillräckligt bra beslutsgrund, eller kunskaper, för att ta bättre beslut och rekrytera bättre ledare. 

Jag har stor respekt för Petter Wettergrens kunskaper och karriärval. Att MFF ändå anställer en 60+ som tillbringat de senaste säsongerna på svensk elitfotbolls motsvarighet till Samhall känns som ett nederlag. En kapitulation. Fast troligtvis en behövlig en. Som även kan visa sig väldigt funktionell. Men det är ändock en symbol för MFF:s problem (samtidigt som man köpt ut spanjoren och låtit honom försvinna genom en bakdörr).