När proffskarriär och identitet plötsligt försvinner: Isaac Kiese Thelin, Jesper Skibby och Primož Roglič

Precis i början av det sista långa berget på den sista av de riktiga bergsetapperna på årets Tour (med 24 km och 1400 höjdmeter  kvar) stack han. Slovenen försökte väldigt överraskande köra ifrån alla. Det höll ca 2-3 minuter, så blev inhämtad av sin landsman, Vingegaard och de andra stjärnorna och så dalade han genom fältet. Primož Roglič, fram till dess en riktigt stjärna, var 20 minuter efter i mål. Just då och där förstod jag ingenting. 

26-årige Tadej Pogačar vann överläget Touren, tog sin 100:e seger ( + tre andra). Hans 35-årige landsman blev åtta, utan segrar. Han blev t o m utbytt som kapten (för hans tyska lag) mot 23-årige tysken Lipovitz. Som blev trea. Red Bull–BORA–hansgrohe har också passat på att sparka sportdirektören efter Touren. 

Efter detta fatala försök och stallets ”total makeover” – vad gör Primož Roglič nu? Detroniserad, förödmjukad och av omvärlden betraktad som en föredetting. Med fyra segrar och försvarande mästare i Vueltan och en i Girot 2023?  

 Jo, han försökte ett sista stort utbrott, blev inhämtad och inser nu att han aldrig mer blir kapten. Istället börjar han plötsligt jaga segrar. Det är förklaringen att han, ytterst sensationellt, kör dagens ”Clasica San Sebastian”. Entoppåkare i Touren, tävlar ALDRIG en vecka efteråt. Men. Eftersom alla stjärnor vilar (dels efter Touren, dels inför Vueltan om en månad) så passar Primož Roglič på att försöka ta seger nummer 92 och nå 100 innan han stiger av och låser cykelkarriären för gott.   

Det är spännande hur olika åkare hanterar den käftsmällen att de inte längre är konkurrenskraftiga. Har precis läst om Jesper Skibby och Laurent Fignon tacklade det faktum att de plötsligt insett att de inte räckte till. Utan epo. Amfetamin och anabola var OK men epo ville i fransmannen köra på. Skibbey stoppade i sig ännu mer epo och medicin mot sin epilepsi. Fignon, alltid i vanliga glasögon, steg av cykeln efter toppen av Col d´Télégraphe på Touren 1993 för att aldrig sätta sig på den sadeln igen.  

Isaac Kiese Thelin har varit en skugga av sitt forna jag de senaste två säsongerna. Det hindrade inte Sveriges rikaste klubb att skriva ett treårsavtal med honom för mindre än ett år sedan. 

Det är i det ljuset som gårdagens läcka ska läsas – det att IKT hade kunnst tjäna 16 miljoner i fall han stannat kvar och tränat med laget i två år till. 

Så försöker MFF dölja det faktum att man skrev ett helt galet avtal. Naturligtvis får IKT en massa pengar för att nu riva det kontraktet. Hur många miljoner det är får vi inte reda på men min gissning är 5-6 miljoner. 

Så får vi ser om hans karriär fortsätter. Det kommer inte bli på hög nivå i så fall och han har redan uteslutit spel i Sverige. Blir kanske ett kristet land med dålig fotbollskultur men mycket pengar eller Div 2 i Qatar, Indonesiska ligan eller Thailand? 

Och ifall han spelar där får han säkert både hög lön och ett fett sign-on-bonus. Det blir två flugor i en smäll. För fotboll är så stort att man kan vara långt efter bäst-före-datum och ändå tjäna otroligt mycket pengar – kolla bara på Messi och Cristiano Ronaldo som efter 40 spelar   professionell korpnivå, behåller sin identitet och ändå tjänar miljarder per säsong. 

Ingen, absolut ingen, betalar för att se en långsam f d cykelstjärna plåga sig upp för ett berg. Däremot kan han casha in genom att berätta om hur det var- när han var bra. Det har Jesper Skibby gjort och det kommer Roglič göra. Det kommer säkert även Messi och CR7 göra tills de fyller typ 80 år.