SVT-sporten och friidrotts-SM/ ”jag visste inte hur det skulle sluta”

På Public Service ska vi kunna ställa krav. Det finansieras av oss. Råkar så läsa några av texterna på SVT-sportens hemsida. Ja, jag vet att det är många sommarvikarier i farten men borde inte någon med en viss erfarenhet av språk, journalistik och sport granska texterna? 

Här påstås den 1 augusti att Wictor Petersson slagit svensk rekord utomhus i kula i juli med 21.16. ”Honta” Höglund har det fortfarande med 21.33. Det är världens äldsta ”aktiva” och konkurrensutsatta svenska rekord. Jag kräver inte att alla som utger sig för att vara sportjournalister ska veta det men nån på en stor, välfinansierad sportredaktion borde veta det. Det är nästan en hädelse att publicera sånt och låta det ligga kvar, snart tre dygn senare.

Det allvarliga är inte faktafelen utan språket och vinklingarna. Nån journalist har satt helt OK rubriker men texterna, författade av nån annan,  vinklar på annat. Att ”säkerhetshoppa” i längd innebär att man tar sig vidare till tre ytterligare hopp utan att chansa på att hoppa så långt man kan. Vanligtvis innebär det stort avstånd till plankan. Att den 18-årige, sensationella vinnaren av damernas längdhopp Ayla Hallberg Hossain ”säkrade med 6.56” tror jag inte. Minst lika sensationellt är att det förmodligen var den jämnaste SM-tävlingen någonsin med 6.55 för silver och 6.54 för brons. En två centimeter bred prispall…

Det allra pinsamma är nog det första citatet i brödtexten från den överraskande, lycksaliga vinnaren: ”jag visste inte hur det skulle sluta”.  Är det inte essens i all idrott? Behöver det påpekas? 

Där är dock ett citatet redan i ingressen: ”Jag är jätteglad”. Behöver det påpekas? Är det verkligen så sensationellt att vinnaren är glad att det ska med i den korta ingressen?  

Varför tar inte SVT-sporten ansvar för vad de publicerar?