Årets viktigaste match (för MFF)

Det känns surrealistiskt men Mjällby hemma är den matchen. Nu på lördag avgörs allsvenskan för Malmö FF. 13 poäng efter och elva omgångar klarar man definitivt inte mot ett oväntat starkt och stabilt gäng ”minkfarmare in disguise”. Knappast ens tio pinnar. MFF SKA vinna för att ta guld. Om man blir tvåa eller trea eller vinner cupen är fullständigt likgiltigt.  

Ungefär samma leda känner jag inför valet mellan Europa League eller Conference League. Om man mot förmodan slår FCK väntar ett Basel som åter är sådär grymt starka som de var för sju, åtta säsonger sedan. Man vinner inte schweiziska ligan med 27 poäng ifall man inte är en klass bättre än MFF, och FCK. 

Jag har otaliga gånger berört problemet med att inte ha en boxspelare. Jag tycker att det blir allt mer tydligt att Rydströms drömelva är en nödlösning.  Det finns en slags agrar blekinsk/småländsk envishet i det här med att till varje pris vägra forwards och riktiga målgörare till förmån för klena offensiva mittfältare. Typ, ”Karl Oskar-syndromet”, en sturskhet bortom det logiska.. Rydströms dröm är en slags estetisk anfallskirurgi – det att tro att små kroppar som gärna vill dribbla och passa bollen blir skyttekungar bara för att de spelar längst fram i banan för Malmö FF. 

Mot FCK ställde han upp med tre mittbackar, två hybridbackar på kanterna och så resten mittfältare. Folk klagade på att MFF inte skapade några chanser. Man hade två farligheter på 90 minuter. Ett långskott av Taha Ali och så en tabbe av motståndarmålvakten. 

Taha Ali är ingen målskytt. Även om han tränat avslut i sommar är han själva antitesen till en boxspelare och målskytt. Jag har följt honom sedan debuten i Superettan i HIF och är alldeles säker på min sak. En boxspelare måste vara egoistisk, hänsynslös och i det närmaste ful i närkamper och dueller. Taha Ali är en renodlad dribbler, punkt slut. Det mest positiva med honom på topp är att han undviker misslyckas med den defensiva uppgiften. Han är naturligtvis ingen spelare som initierar och leder en hög press men som toppforward slipper han i alla fall försvara på egen tredjedel – det är det mest positiva med hans nya roll i MFF.

Hugo Bolin är en klok och duktig liten fotbollsspelare men samma sak där – alltför klen och bollkär. Den ende mentale boxspelare MFF har är Stryger Larsen – han är så där ful och hänsynslös man måste vara men han är också högerback. 

Rydströms idé fungerar ganska bra i allsvenskan eftersom man har så många duktiga bollspelare men det är SÅ jävla uppenbart att mot bra motstånd, typ 08-lagen och internationellt kan man inte göra annat än tillfälliga mål utan en boxspelare. Faktum är att stora, stolta MFF inte ens har skapat några bra målchanser. 

Så har det varit hela säsongen och så var det på Strandvallen för en månad sedan. MFF skapade många chanser (eftersom MAIF inte är speciellt bra defensivt), hade flera frilägen men inte spelarna som kan omsätta dessa i mål. Jag tror i princip att MFF ska vinna alla allsvenska matcher men jag fruktar det kan bli likadant på lördag som i juli på Listerlandet.       

Ps Det är också säsongens viktigaste match för Mjällby. Tar man poäng i Malmö har man hängt av sin värsta konkurrent. En konkurrent som säkert kommer ta poäng från både Hammarby och Elfsborg.

Pss Karl Oskar dagarna firas i Växjö om en vecka. Det är lite att snylta på ett litterärt arv för Moberg placerade Karl Oskar och Kristina nere i Emmaboda-trakterna och det EIS som fortfarande är den enda småländska klubb jag spelat för. Egentligen hade det varit mer naturligt att hedra Mobergs figurer i det sydöstra hörnet, i de blekingsk/småländska gränstrakterna men kommersialismens villkor är nu en gång för alla det enda saliggörande.