Offensivt eller defensivt? 

IFK Norrköping har inte SÅ stora problem. Än. Minst två lag bakom är alltför dåliga (Degerfors och Öster) medan Värnamo och HBK har förvaltat sommaren väl. De har lyft sig och kan bli ett hot. Sirius har genom Castegren fått den stabilitet i försvaret man tidigare saknat. Sirius är bättre än IFK Norrköping. Fyra poäng till kvalstrecket med tio omgångar kvar känns lite läskigt. Men inte ångest, inte än.

Så hemma mot det Elfsborg (som borde ha tagit fler än fyra segrar på de nio senaste varav tre, mot Göteborgslagen var väldigt turliga)  – spelar man offensivt som i början av säsongen eller defensivt som varit fallet i de senaste, rätt impotenta matcherna? Med impotenta menar jag inte om bollen gått stolpe in eller ut. Jag menar filosofin bakom – ska man krampaktigt kämpa för att inte släppa in så många mål eller använda de offensiva kvalitéer som faktiskt finns? 

Ska man anpassa filosofin efter enskilda matcher eller satsa på att sätta ett system och ett tänk som ska vara hela hösten?  Något man kan luta sig emot även i motvind?

Många frågor för Falk – jag är definitivt inte imponerad av hans coachande och detsamma tänker väl den ledning som mitt i serien tar in en på pappret erfaren extratränare. Precis som MFF:s ledning gjorde med Wettergren för drygt en månad sedan. En äldre landslagsassistent som kan ge stöd och den form av feedback som utanför fotbollsvärlden kallas krishantering. Wettergren var med Janne, Magnus Vikman har varit med damlandslaget. I ÅTTA ÅR. I vilken mån det är överförbart till allsvensk herrfotboll kan diskuteras. Det känns mer som om Falk fått en konbärare, en ”varm hand” att hålla i när det blåser.  

Jag tror att alla vill att IFK Norrköping spelar en offensivt orienterad fotboll. Speciellt motståndarna. Alla tre, eller fyra tillgängliga mittbackar är långsamma. Baggesen är snabb men orutinerad, Neffati verkar numera alltid befinna sig på fel plats, jag förutom det logiska valet Tunisien.

Jag skulle önska att IFK spelade med Watson och Eriksson framför Fransson ( som är klok och en bra duell-spelare). Att Nefatti och  Baggesen är defensiva yttermittfältare och att Brönner och Trasten spelar centralt bakom Nyman. Med DMK och Sigurgeirsson som defensiva yttrar/forwards.  Så får man en offensiv struktur  där Nefatti eller Baggesen blir nästan en central försvarare som kan försvara i djupled när resten av backlinjen tvinga ligga högt och den andre av den är på offensiv utflykt.   

Om jag fick önska. Det är dessutom bättre att förlora 2-4 på hemmaplan än 0-2. 

PS Nu sett Hammarby i tre matcher i rad. De har i princip endast vunnit en enda nickduell på offensiv planhalva under 270 minuter. Det var när Besara vann karriärens första nickduell eftersom Sögaard gick vilse. Och som ledde till 1-0. Men, kanske någon invänder. Erabi nickade ju över från sex meter i gårdagsmatchens sista skälvande sekunder? Ja men han var ohotad, det var ingen nickduell, det var en straffspark med huvudet  – inte olik den straff som Vitinha brände mot Spurs.