Sambandet tjocktarmscancer och maratonlöpare

Dr. Timothy Cannon blev oroad. Inte enbart för att han själv sprungit maraton utan för att tre patienter på kort tid hade utvecklat förstadiet till tjocktarmscancer. De var alla under 40, tillhörde inga riskgrupper och sprang maraton. En hade sprungit 13 halvmaror det året, de två andra var ultralöpare. 

Cannon, i Fairfax Virginia, började forska. Han satte samman en grupp på 100 maratonlöpare. Av 100 slumpvis utvalda amerikaner skulle 4-6 % ha polyper, alltså en anormal tillväxt i tjocktarmen som kan utvecklas till cancer. I gruppen hade hälften det och 15 av dem hade så långtgående förändringar att de troligtvis kommer utvecckla tjocktarmscancer. 

Det är en liten studie, utan referensgrupp men likväl med ett chockande resultat. 

Läser om studien i NYT (länk i slutet) och funderar på varför. Förutom det faktum att vi vet väldigt lite om vår mage och tarmarna. Det som numera kallas vår nedre hjärna och kan jämföras med trädens rötter. Även de spelar en mycket större roll än vad vi tidigare anat. 

Jag undrar om det är den långvariga påfrestningen som är riskabel eller det handlar om att springa på relativt hårt underlag? Är cyklister lika utsatta? Deras påfrestning är mer varierad – de ligger inte i samma fart hela tiden utan vanligtvis kör de enkelstartar på högst tre kvart eller 4-5 timmar i huvudsakligen moderat tempo. Egentligen är kanske orienterare och längdskidåkare en mer utsatt grupp? Oavsett – oroande är det!