Sämsta elitfotbollen någonsin/ Ändra licenskraven

Det är vanskligt att mäta kvalité i lagidrott på elitnivå. Hur bra är den högsta eller näst högsta serien jämfört med förra året, jämfört med andra länder? 

Ett bra mått är jämnhet – är ett lag överlägset år efter år är konkurrenterna alltför dåliga. Är lag riktig usla kan man ifrågasätta seriepyramidens struktur och spetsighet. 

Sverige, ett extremt avlångt och glest befolkat. Det går knapp två lag och en domartrio per kvadratkilometer. Sverige har 16 var i de två högsta serierna och 32 i tredje högsta. Det blir inte mycket spetsigare än så – i Sverige. 

Ändå har de två bottenlagen i Superettan varit historiskt usla. Ingen seger på de 34 första matcherna. Så slog Umeå Trelleborg och är nu endast sex poäng från kval. Med 11 omgångar kvar och nu på måndag möts Örebro och Umeå. Ska ÖSK, klassikern, ta sin första seger eller ska Umeå knappa in på Trelleborgs försprång. Ska man kunna kvala sig kvar i näst högsta serien med endast tre, fyra segrar på 30 matcher? 

Det intressanta är att ÖSK är det stora klassiska klubbarna i en stor stad, Sveriges typ sjunde största som på 1900-talet enbart spelade fotboll och bandy. Så kom hockeyn och dödade all konkurrens. 

Umeå är tvärtom – Björklöven var en av det sena 1900-talet giganter i hockey. ’Damfotbollen blomstrade runt millennieskiftet (dock utan att vara ekonomiskt betydelsefull) och fotbollen har gjort små, marginella avtryck i eliten. Basket är stort i Umeå men i Örebro har man aldrig spelat basket och handbollen försvann runt 1965. 

Visst det är komplicerat men i huvudsak beror det på dåliga idrottsledare. Vilket i sin tur handlar om att det viktiga är tålamod och en långvarig relation med staden. Staden, upptagningsområdet ska vara stolt över sitt lag – det är det som på sikt skapar framgång och långa slitstarka relationer. Ställ större krav på elitlagens organisation.