0-4 hemma och målvakten bäst i laget…

Efter att Sögaard vid ettan inte går upp i rygg och åtminstone försökt störa Priskes nickskarv ställer han sig och slår ut med händerna och tittar frågande på sina lagkamrater – som om det varit nån annans fel. När Höög Jansson vid fyran backar alltför djupt, skymmer Andersson och låter motståndarna göra säsongens tionde mål mot IFK från utanför straffområdet ställer sig även han sig och slår ut med armarna i en uppgiven skuldbeläggande gest mot lagkamraterna. 

Att försöka frånsäga sig ansvaret för sina misstag och lägga det på lagkamrater är ett ruggigt illavarslande tecken. 

David Moberg Karlsson får gärna stå och skryta om hur gott självförtroende laget har före matchen men då måste man visa något av det även under matchen. 

0-4 mot Djurgården var ett lågvattenmärke, värre än BP borta. IFK blev utspelade, från avspark. På hemmaplan av ett mittenlag som precis förlorat sina två bästa offensiva spelare. 

Jag har tjatat om dåliga försvarsspelare och Martin Falk oförmåga att strukturera upp det hela jävla säsongen. Nej, naturligtvis hade inte Anton Eriksson betytt en jättestor skillnad men en liten. Watson går fri, Baggesen gör vad han kan medan Höög Jansson har ett härligt tillslag på bollen med vänsterfoten. 

Resten, inklusive KHJ:s högerfot, är skit har så varit och det blir bara allt sämre. Men det allra värsta var inte att förlora 0-4 mot Djurgården när det kunde varit 1-7. Det värsta var tränarens totala brist på omdöme och analysförmåga när han gick ut och prisade förvaret efter att Degerfors haft 21 avslut. Den hyllningen slutade med sex insläppta mot BP.  

Jag hade förtroende för Falk fram till att han började starta med Sögaard, där gick gränsen.  

Men Falks dåliga defensiva omdöme borde naturligtvis en bra sportchef se och hantera. Falk fick nyligen en äldre nära pensionsmässig assisterande från damlandslaget att hålla i handen. Var det verkligen rätt person? Eller plockades han in för att han var den enda som passade styrelsens ”struktur och ekonomi”? Eller var det nån slags Samhalls-lösning där klubbens löneutgift täcks med bidrag? 

David Andersson, nödlösningen, har visat sig var ett fynd. Mot Djurgården gjorde han flera räddningar i första halvlek av internationell klass och visade auktoritet i luftrummet. Han klistrade ett hård avslut från nära håll och lyckades fånga Priskes skarvning mot bortre stolpen. Han gjorde en enhandsräddning på skott mot bortre stolpen som var fenomenal. Reservmålvakten har räddat Falks huvud. Utan David Andersson hade IFK Norrköping haft 8-10 poäng mindre och verkligen suttit i skiten.

Men varför har då media spridit rykten om målvakter som IFK velat ta in på kontrakt säsongen ut när det är uteförsvarare man behöver? Och då tänker jag i första hand inte på juniorer direkt från Afrika som säger att de vill vara ledare och föredömen.  

Men vad vet vi. Om inte ens sportchefen vet vad han kan och inte kan göra, vilka spelare han kan låna: hur ska då vi veta vad styrelsen tycker och tänker? 

IFK Norrköping har mycket större problem än en allsvensk elfteplacering att brottas med.