Slovenien – Sverige: en tränarförlust

Två tappade poäng borta var ingen katastrof men det betyder att Sverige måste ta fyra poäng av Schweiz för att vinna gruppen. 

Sverige borde vunnit. Försvarsspelet var mindre dåligt än det brukar vara vilket huvudsakligen berodde på matchens allvar och bättre spelare. Men som jag också skrev i går – Hien kan inte hålla ihop försvaret. Han är alltför fladdrig och behöver en mittbackskollega som styr honom. 

Hade Hugo Larsson fått spela mer i tidigare matcher så hade han inte tappat markeringen och Slovenien hade inte fått det friläge de fick i tredje minuten. Hade inte backlinjen och den defensive mittfältaren, Larsson, inte spelt sin första match tillsammans så hade man inte släppt in kvitteringen i minut 90 då plötsligt alla gick på bollen, samtidigt. Ansvarsfördelningen, den stora bristen, hade undvikits ifall förbundskaptenen inte experimenterat med alla möjliga och omöjliga backar och mittfältare under de 18 månaderna. 

Hade man spelet in en startelva, som var klar för ett år sedan hade man tagit tre poäng i går. 

Varför jag ändå är positiv är för att Sveriges passningsspel och löpningar var av väldigt hög klass. I första halvlek. Det gick snabbt, et tillslag, många löpningar och jag satt och myste av ett svensk lag som såg ut som världsklass. Benjamin Nygren nickade över från ett fantastiskt läge i Celtics CL-förlusti förra veckan. Nu upprepades det från samma läge, fast bollen var lite högre den här gången. Men det är uppenbart att Nygren tränat mycket med bollen vid fötterna och försummat teknikträningen för huvudspelet.