Rashfords revansch

I två, tre säsonger har han mobbats. Av tränare, media, till och med Old Traffords supportrar har hånat honom. Det blev inte bättre för att han engagerat sig för social rättvisa och människors lika värde. Inte i ett sjukt klassamhälle som England, inte i ett land som Trump kramar. Han var en 27-årig före detta världsstjärna som bänkades, ständigt lånades ut och förnedrades på alla tänkbara sätt av klubben han varit trogen hela sitt liv.

Så kommer Marcus Rashford på ett säsongslångt lån till FC Barcelona. Ny scen, bättre arbetsmiljö. Har nu sett honom i två matcher. Mot Valencia i ligan anade man hans potential även om mycket var lite vingt, snett och osäkert. Fyra dagar senare mot Newcastle i CL-premiären var han fantastisk. Två ursnygga mål. En kraftig välplacerad nick från straffpunkten och den andra en soloräd som slutade med ett våldsamt skott i ribbans underkant från 20 meter.   

Han är väl fortfarande blott fjärde forward men tillför Barça något de saknat i decennier. Som att han är en väldigt bra offensiv huvudspelare. Bättre än Zlatan. Han är bra byggd, tuff, extremt snabb och har en ödmjuk sida som gör att man bara älskar honom. Det enda som saknas är det där självförtroende på permanent basis. Vilket kanske kommer nu, post St James Park? 

För han missade också ett vinkelskott så grovt att bollen rullade över vänsterfoten och vid ett annat tillfälle lyckade en vadkrampande Trippier glidtackla bort bollen. Han hade några lama avslut och var kanske aningen naiv i sitt passningspel nån gång men jag är övertygad om att allt det där kommer. Om ett par månader är Marcus Rashford vara bättre än någonsin. Allt medan Manchester United lider och åter ligger på undre halvan av EPL.