En halv pudel (en Pekinese?)

Kevin Höög Jansson var kung mot AIK. Ett vackert mål. Flera riktigt bra passningar och inte överspelad i försvaret. Så varför ser han ofta så bortkommen ut och exponeras så brutalt? 

Min förklaring är att IFK Norrköping spelade med tre mittbackar och två ytterbackar/wingbacks som låg högt upp i presspelet. Med minst ytterligare en mittfältare blev IFK press nu mycket mer intensiv och ettrig. Höög Jansson hade hela tiden en lagkamrat inom fyra, fem meter som kunde ge understödja. Han var aldrig ensam och blev rundad. Plus att det ä n t l i g e n var riktigt mycket energi i IFK, speciellt efter ettan. Neffati tog ibland DMK:s plats. Baggesen låg vid sidan om KHJ. 

Före det målet var det en dålig match med mycket slarv och felpass. IFK skapade inte så många chanser och alla tre målen var i första hand resultatet av AIK:s misstag. Eller tillfälligheter som Sögaards hand vid 1-0. Att Fransson får springa in helt ensam vid tvåan (och så snyggt det blev) att två AIK-are fegade ur en närkamp i eget straffområde så Höög Jansson bara kan kliva på och mycket elegant slå in trean på halvvolley. 

Allra snyggast var dock frisparken i första. Nordfeldt borde haft fyra man i muren. Höög Jansson skruvade bollen hårt runt muren men Nordfeldt räddade. En alldeles utmärkt räddning och jag undrar i fall Nordfeldt plockade bort en man från muren för att trigga KHJ att slå runt den frisparken. För det var som Nordfeldt inte borde kunna göra längre, så bra var frisparken. 

En som inte blev exponerad av AIK:s totalt misslyckade anfallsspel var Tamba. Tycker fortfarande inte han ser ut som en allsvensk mittback. 

Trots det. En livsviktig och helt rättvis seger för IFK och Martin Falk. Kan man pressa lika intensiv i resterande matcher kan det bli fler poäng.