Barça-PSG: Luis Enriques 180-gradiga väggpass

Njöt av första halvlek. Speciellt första halvtimmen. Båda lagen spelade offensivt, pressade högt och där var massor av plats överallt – man liksom utnyttjade hela planen, hela tiden. Inget rullande i backlinjer utan massor av dribblingar och djupledslöpningar. Det där moderna mantrat med att ”ligga på rätt sida” existerade inte. Såg ut som snabbspolad 60-talsfotboll. 

Sedan tog PSG över sista kvarten av första halvlek. Främst beroende på att de lät vänsterbacken Nuno Mendes lämna Lamine Yamals skugga och alldeles själv driva bollen i djupled, i maxfart. Det är han bäst i världen på. Samtidigt fick vänsteryttern Barcola en ny utgångsposition, som högerytter. Koundé blev alltför offensiv, Eric Garcia hängde inte med. Tog tre minuter efter att Luis Enrique instruerat tills bollen låg i mål.

Andra halvlek kändes tråkigare och så tog PSG över. Barça kunde fortfarande hota men PSG förde matchen. Bojan upprepade gång på gång att orsaken till att PSG nu hade stort bollinnehav var att de var mer aggressiva. Jag kände att detta nog var snarare var konsekvensen än själva taktiken men fick aldrig någon riktig analys. Bojans brist på taktisk förståelse kändes lite som Glenn Hysén-syndromet. Oavsett lag eller match upprepade den gamle mittbacken alltid att ”man måste komma runt på kanterna”. I 20 år var det hela matchanalysen hans TV-bolag erbjöd. 

Min direkta analys var att de närmast punktmarkerade bort Pedri och De Jong så Barça inte kunde spela upp bollen och började slå långt istället. Vilket inte fungerade. Men jag slötittade, allt mer besviken, och väntade på att Viasat skulle berätta varför. 

Så jag såg om matchen i går och upptäckte en del intressanta taktiska saker. Som att orsaken till Dani Olmos anonymitet och tidiga byte var att Vitinha låg oerhört tätt på honom varje sekund Barça hade bollen. Portugisen hjälpte också till att skära av Yamals ytor men det överraskade mig att han var så defensiv. 

När en besviken Olmo gick ut efter en dryg timme kunde Vitinha fokusera mer på det offensiva. PSG ägde matchen och ja, de vann bollen högre upp på planen men framförallt utnyttjade de Barça stora svaghet på ett nytt sätt. De flesta lag försöker överbelasta till vänster och sedan slå en crosspassning ut till höger och på det viset sära på Barças höga backlinje. Så att de långsamma mittbackarna tvingas ta löpdueller mot eget mål men snabba forwards och offensiva mittfältare. Men så länge bollarna tvingas slås i höjden är det lugnt. Problemet uppstår när omarkerade spelare längs kanterna kan slå bollar längs marken i djupeld. 

Luis Enrique utnyttjade istället sina fantastiska ytterbackar Hakimi och Nuno Mendes. Men där var inte så mycket plats i andra halvlek så han lät de båda yttrarna gå ner och möta på egen planhalva. Och drog med sig Koundé och Martin. Ytterbackarna i PSG väggade sedan med sina yttrar ( i djupled) och kunde utnyttja de gigantiska ytorna som Cubarsi och Eric Garcia inte kunde täcka eftersom de är så centrala. 

Det var en slags 180-gradig väggande, till skillnad från vanliga väggar som alltid är cirka 90 grader. Det liknar det som Erling Håland och De Bryne gjorde förr i tiden för Guardiola. De Bruyne drev bollen mot sin lagkamrat som mötte på egen planhalva, ibland till och med nedanför mittcirkeln. Mittbacken följde med, låg och tryckte i Hålands rygg, Man City-spelarna väggade och så fanns en enorm tom yta bakom mittbacken på ”fel” sida av planen som de Bruyne kunde löpa in i med bollen. Samtidigt som Håland bjöd in mittbacken på en löpduell de 55 meterna ner mot målet och där är norrmannen kanske snabbast i världen. Han vann alla sådana löpdueller med minst fyra, fem meter.   

Man kan nästan jämföra den skillnaden i snabbhet med Barças Kondé och Martin och PSG:s Hakimi och Nuno Mendes. De senare vann varje löpduell med flera meter. Plus att varken Eric Garcia eller Cubarsi har den snabbhet som behövs för att bara förlora en 40 meterslöpning mot en forward i världsklass med en, två meter. Grunden i Barças försvarspel, för att man ska kunna spela med en så extremt hög backlinje, är att man inte får släppa kanterna och låta motståndarna tidigt slå enkla bollar in centralt i djupled. 

Men matchen var fortfarande tät. Fram till 78:e minuten.  Då gjorde Flick sitt stora misstag. Han accepterade 1-1 och trodde att han skulle ge sina unga, comebackande defensiva spelare lite tid mot tufft motstånd. Tanken var fin, resultatet förödande. Ett trippelbyte som helt avgjorde, till PSG:s fördel. 

Balde kom in, liksom Bernal och Casadó. De två defensiva mittfältarna kom aldrig in i matchen, Bernal undvek närkamper, kändes långsam och klumpig vid de få tillfällen han hade bollberöring. Dessutom tvingades Eric Garcia byta ett par minuter senare och med fyra nya spelare av de sex defensiva föll Barça totalt ihop.  

Det var kaos. PSG kunde gjort tre, fyra sista tio minuterna. 2-1-målet orsakas direkt av att Balde av någon anledning springer in i mitten av plan när PSG ska anfalla. Så hela högersida av planen är plötsligt tom. Ser fullkomligt obegripligt ut, en totalt förvirrad vänsterback.  

Inte svårt att lägga bollen i djupled då. Så förlusten var rättvis och jag hoppas Flick tar med sig lärdomen för jag misstänker att de här båda lagen kommer mötas igen, i maj månad.