Landsförräderi och Jon Dahls ledarskap

Att vara ledare innebär att ifall man angrips försvarar inte i första hand sig själv utan det man är chef för. Du är inte endast dit jag och ego utan också det du är chef för och det du leder – som till exempel Sveriges herrfotbollslag. 

Det vill inte Jon Dahl Tomasson acceptera. När man anklagas för dåligt ledarskap svarar man med bra ledarskap – inte att uttrycka sig grövre och mer kritiskt än den som ifrågasatt en. 

När Jon Dahl på presskonferensen kommenterar Robin Olsens kritik med ”han sviker sina lagkamrater” är det i sig själva beviset på att Jon Dahl inte är en bra ledare. 

Han kunde varit diplomatisk, han kunde varit ödmjuk och förlåtande men han väljer att framställa Robin Olsen som en landsförrädare. 

Jag tänker på en annan målvakt, Tommy Salo. När han släppte in den där fladdrande pucken i OS 2002 hade kvällstidningen ettanrubriken ”Han svek sitt land”. 

Sveriges förbundskapten visar exakt samma dåliga omdöme. Han känner sig kränkt, han har betalt för att inte känns det men han skiter i vad andra tycker. För andra har hela tiden fel. Så han hämnas. Det är därför hans lätt haltande tränarkarriär kantas av många bråk och kontroverser. 

Ju mer det går upp för honom att det här jobbet inte är den enkla återstart på karriären vi trodde det var – ju sämre chef blir han. 

Till misstagen kan läggas stängda träningar,  märkliga laguttagningar och uttrycksfull arrogans. För vi som betalar hans lön, svenskar och svenska fotbollsspelare, vill förstås veta något om vad som sker på träningarna och vill att en dansk från Köge, 25 kilometer från Skanör Falsterbo, åtminstone försöker prata svenska. 

Så hade han dessutom kunnat skylla Robin Olsen-affären (vars mamma är dansk) på språkförbistring….