Jon Dahls värsta misstag

I Nations League för drygt ett år sedan hade Sverige flera gånger väldigt mycket tur. I går, då det verkligen gällde, hade Sverige otur. Isaks boll borde fått gå stolpe in eller till och med studsat in efter att målvaktens bakhuvud nickat in den i egen mål. Lucas Bergvall hann tänka lite väl mycket. Som sportexperterna brukar säga: det finns inget värre än ett helt tomt mål, att leda med 1-0 e t c, e t c. 

Som vanligt uppträdde dock det svenska A-landslaget de första fem minuterna som om de först träffat varandra i spelargången. Spelidén är bortglömd, direktiven förträngda och alla i blågult missförstår varandra. 

Lägg till att felpass på egen planhalva är legio och alla förväntar sig att någon markerar istället för en själv. Mittfältarna ligger ofta fel, täcker fel ytor. Schweiz var inget undantag – Jon Dahls lag är totalt desorienterat, trängs tillbaka, släpper till målchanser och hörnor i sekund och minut- första fem.

Isak Hien förlorade luftduellen mot Epolo med ett par decimeter. Viktor Johansson gjorde en bra räddning – den enda räddningen som var kvalificerad. Det var ansträngt och fortsatte vara så. Inte lika skrämmande dåligt men i princip en match ovärdig ett svenskt landslag hösten 2025. Schweiz hade 62 procents bollinnehav på bortaplan och vann 2-0. 

Hur lyckas Jon Dahl alltid ta ut totalt fel lag? Han har gått all in på Saletros och Ayari. Tror att de startat alla tidigare 16 landskamper. När det nu verkligen gällde var Ayari sämst på plan och Saletros bänkad. Så vad var meningen med att låta Saletros starta 16 matcher då? För ingen kan påstå att 29-åringen varit en klart lysande stjärna. Tvärtom. Hade Jon Dahl använt de16 mindre viktiga matcherna till att spela in och ge erfarenhet till Bergvall, Hugo Larsson med flera, framtiden alltså, hade de dominerat mittfältet mot Schweiz på samma sätt som de gör i klubblagen. Bergvalls miss hade blivit mål ifall man hade blivit inskolad i landslaget istället för att ha suttit på bänken och tvingats se Saletros spela. 

Som jag skrev i texten om den egentliga fnurran mellan Olsen och Tomasson bygger det på att en målvakt även måste kunna vara ”sweeper keeper”- gå utanför  straffområdet och bryta de långa bollarna. Det mål Robin Olsen släppte in mot Kosovo hade Viktor Johansson avstyrt i sin linda. Men mot Schweiz hade Olsen behövts. Viktor Johansson skapade ångest i försvaret genom att vara extrem linjemålvakt. Han gick inte ut och boxade bort hörnor och frisparkar nära mål. Han missbedömde två bollar och sprang ut, blev överspelad och såg ut som en clown där ute vid straffområdesgränsen. Han släppte dessutom två dåliga returer. 

Schweiz fick en sådan där ”soft penalty” som bra lag får. Bernhardssons lätta knuff var en onödig knuff, utlöst av frustration över en desorienterat understöd och mittback. Robin Olsen hade knappast tagit nåt av målen men dominerat luftrummet framför målet och definitivt inte gett sig ut på de vansinniga resorna utanför straffområdet. Robin Olsen hade skapat den trygghet ett ansträngt svensk försvar hade behövt luta sig emot. 

Jon Dahl har haft fokus på den här matchen i 18 månader. Tentamen var grovt underkänd. Det var en förnedrande förlust som kommer leva sitt eget liv i svensk fotbollshistoria – oavsett framtiden. 

Ifall Jon Dahl inge lärt sig av den här matchen kommer han starta med Saletros mot Kosovo i morgon. Inte Bervall och Larsson. I så fall bör han entledigas på tisdag.