IFK Norrköping och ”12:e spelaren”

Det bästa med 28:e omgången var att Sirius vann och inte har något att spela för i mötet i Parken om en vecka. 

En gång anföll IFK Norrköping i hela första halvlek borta mot Mjällby. Neffati brottade ned sin unge, oerfarne motståndare, tog bollen framåt 20 meter och slog en fantastisk boll i djupled till ”Totte” Nyman. Törnqvist räddade avslutet, bollen studsade upp i luften, allsvenskan främste målskytt drog till den med höger överarm och lade in 1-0. 

IFK hade fyra andra hundra procentiga chanser i första – alla orsakade av Mjällbys Iqbal. Två gånger nickade han fram Tim Prica, När Nyman kom i djupled så snubblade han och när han gav bort bollen på mittplan för femte eller sjätte gången tog hans lagkapten ett gult för att desarmera omställningen. Och gav Iqbal värsta hårtorken. Iqbal var IFK:s bäste spelare i första halvlek. Kan omöjligt tro att han ville Mjällby skull vinna den här matchen…   

Vad övrigt var, var lågt ganska effektivt försvar mot ett ungt, ineffektivt, dåligt, alarvigt, arrogant svenskt mästarlag.

Så bytte man in tre ”vuxna” spelare, lät Iqbal byta kant och så gjorde hemmalaget två men kunde likväl gjort fyra. Kvitterings ska vara frispark mot Bergström som armbågar bort David Andersson.

Åke Andersson borde naturligtvis satt chansen, det enda riktiga anfallet IFK hade i andra, i 89:e minuten. 

Väldigt imponerad av MAIF:s mittback Axel Norén. 

Positivt att Nyman gjorde mål, att jag slapp se Tamba och så Sirius förstås. 

PS Kan inte låta bli att le snett när jag hör Martin Falk (med god hjälp av de välmenande TV-kommentatorerna) stå och prisa sitt lag i HBO efter dess första halvlek och hur bra man var. Jo, man ledde men bra var man fan inte.