Jonas Hansson Lilja och Gasetten / Vad kännetecknar en underkänd målvakt? 

Är en målvakt dålig om han/hon släpper in tre mål? Alltså alldeles oavsett om det är tre otagbara mål och målvakten i övrigt räddar tio straffar? 

En sajt som heter Gasetten hävdar det. De skriver mycket och vanligtvis ganska initierat om MFF. Här finns långa, ingående analyser och mindre av den vänskaps- och supporterjournalistik som annars dominerar MFF-bevakningen. 

Jag prenumererar och läser det mesta. Håller ofta med men så ibland dyker det upp påståenden och omdömen som är så undermåliga att man måste ifrågasätta kunnande och seriositet. Och blir arg. 

Jonas Hansson Liljas betygsättning efter MFF-Hammarby 1-3 gör mig arg. Och besviken på Gasetten. För att skriva där borde man ha grundläggande förståelse för fotboll. Jonas Hansson Lilja saknar det. 

Robin Olsen får underkänt. Min frustration handlar inte om Olsens betyg utan om Gasettens motivering. JHL menar att målvakten inte kan lastas för något av de tre ”baklängesmålen, men tre insläppta kan inte ge godkänt”. Alltså alldeles oavsett hur. Tre mål och du är dålig, enligt JHL. Det är inte en seriös slutsats. 

Han raljerar även om att supportrarna tog den återvändande Robin Olsen till sitt hjärta på oklara grunder, ”oklart förtroendekapital hos supportrarna”.

Robin Olsen var ungdomsspelare i MFF fram till han var 17. Återvände första gången, från IFK Klagshamn, för snart 14 år sedan. Han har gjort hundra matcher för MFF, alltid varit lojal och uppskattad. Bland lagkamrater, bland supportrar och i media. Robin var, vid återkomsten i somras, den klart bäste svenske landslagsspelaren de senaste två, tre åren och reserv bakom en av världens bästa målvakter i Aston Villa. Han kunde fortsatt utomlands ett par år och tjänat mångdubbelt mer än han får av MFF. Men han har ett himmelsblått hjärta. Var detta sammantaget inte tillräckligt för att gilla Robin Olsen och känna förtroende för honom, vid återkomsten? 

Att han sedan har gjort flera stora tabbar är oväsentligt. Betyget gäller hans insats mot Hammarby, inte hans höst. Robin Olsen hade enormt stort och rättvist ”förtroendekapital”. Han kommer, är jag helt övertygad om, att återställa det samtidigt som de tio andra utespelarna tar sig samman och åter börjar spela med heder och stolthet. Att vara bra målvakt bakom en så dålig och uppgiven backlinje som MFF:s den här hösten är oerhört svårt, närmast en omöjlig uppgift eftersom du inte får någon hjälp. Du är väldigt utlämnad och ensam.   

Jag har stött på den här fatalta okunskapen om målvakter hos andra fotbollsskribenter, ja även bland f d utespelare som nu sägs vara experter i TV. Jag har dock sett det ifall målvaktens lag vunnit. Då är det uppenbarligen OK att släppa in tre. Jag misstänker att det är de här svaga intellektens längtan efter att få håna och skuldbelägga förlorare som tar sig sådana här expertinfantila uttryck.   

JHL tycker också att Taha Ali inte förtjänar mer än 4 av 10 (snudd på underkänt) och samma betyg som Ekong. Jag tycker inte Ekong var värd så mycket som en fyra. Han tappade ofta bollen, släppt den inte i tid och är nästan nåt negativt i boxen. Taha Ali är inte heller någon vass avslutare men han var precis allting annat under sina 45 minuter mot Hammarby. Med bollen dribblade han , utmanande, serverade ständigt sin lagkamrater läckra och funktionella passningar och utan boll sprang han kopiöst, pressade backar och målvakt. Han gav allt. Han fick med sig laget, lyfte MFF:s andra halvlek. Taha Ali gjorde bland sina allra bästa halvlekar i Malmö FF men JHL har inte en aning. Förmodligen för att Taha Ali inte gjorde mål. Jag misstänker JHL är en sådan expert som automatiskt ger målskyttar ett högre betyg. Ett betyg bättre för varje mål… 

Jag tycker det är lite pinsamt att en så ambitiös sajt har en så okunnig, och arrogant, skribent.