Ståplats, döden och röda scener

Startade på Bogforum, den litterära högmässan. Fann en roman om den ungerska fotbollsikonen Puskas död plus en poetisk, sinnlig titel av Jonas Villumsen om småklubbsfotboll i Köpenhamn: ”Grässsvält” (Græssult) på samma utomordentliga forlag, Baggaardsbaroner. Underbara illustrationer av Anders Hviid medan Willumsen skriver melodisk om kärleken till den sorts fotboll som lämpar sig bäst på just teckningar. Foton, för att inte säga alla sorts rörliga upptagningar, blir direkt förödande.

Lyssnade på den politisk-filosofiske samfundsagitatorn och estradören Rune Lykkeberg, chefredaktör på Information på Rød scen. Sedan lyssnade jag, sittande, på Karl Ove Knausgård – absolut fullspikat.Ståplats för ett par hundra. Karl Ove var alldeles utmärkt, handlade mest om döden, men avslutade eventet en kvart före utsatt tid. 

För att sedan slänga mig på cykel, och trampa vilt mot Sundby Idrottspark, 12 minuter bort. Där mötte den gamla arbetarklubben Boldklub 1893 (B93) mitt Lyngby BK. Mitt blåvita lag leder serien.  Fast de idag bar det sällsynt St:Pauli-insprirerade bruna bortastället. Sjöng, skrålade, skrek, hejade, suckade och jublade till slut.

Henrik som ofta är nere och ser sitt Lazio hade efter måndagens match tagit med sig den sorts sprit som säljs utanför italienska fotbollsarenor. Vanligtvis tre för ca 5 €. Kaffe och grappa. Och en rödstjärna. Det plus ett par öl där bak på kortsidesläktaren och Lyngbys 3-0 seger värmde gott. 

Lika stor skillnad som det var mellan scenerna på bokmässan och Sundby Idrottsparks bortasektion var det mellan själv idrottsplatsen. Västerut de gamla arbtarkvarteren som på 70-talet ersattes med länge ljusare bostadshus men med samma invånare. Bakom oss, mot Kastrup, burgna villakvarter och nybyggda lyxiga radhus. 

En otrolig lördag: bra litteratur och tre poäng.