4-4-2 sprider förtröstan

Ryktet om Sveriges död är överdrivet. Sverige vinner hur det går i VM-kvalmatcherna i kväll och på tisdag. Vinner en ny chans alltså. Eftersom Kroatien vände mot Färöarna och Tyskland slog Luxembourg i går kväll är Sverige matematiskt klara två avgörande matcher (semifinal och ev. final) mot två lag från de bättre seedningsgrupperna. I teorin två matcher (och segrar) på bortaplan i första matchen mot länder som Italien, Polen, Tjeckien och/eller Turkiet. Eftersom de fyra bästa lottas mot de fyra sämsta och Sverige är sista sedningsgruppen. Vinner Sverige blir det en i teorin lättare motståndare i den avgörande matchen, typ Skottland, Slovakien, Bosnien e t c. 16 lag, fyra platser. Det oavsett om Sverige vinner båda matcherna nu och blir tvåa i gruppen, tror jag. Blir vi tvåa kan vi kanske hamna i grupp två eller tre och får en mindre svår motståndare i första matchen men då möta Italien e t c i den avgörande.

Tufft men inte totalt omöjligt. Förutsatt att Sverige spelar med bästa laget, det vill säga med Isak, Gyökeras, Kulusevski, Bergwall, Larsson och Nilsson Lindelöf med flera. 

Självfallet kanon ifall Sverige klarar ta poäng i kväll borta mot Schweiz. Och sedan vinner hemma. Framförallt den matchen (på arenan som var Friends men nu är Nationalarenan eller Strawberry) är viktig. Så vida Sverige inte blir utspelade i kväll borde man vinna hemma och boosta det extremt sargade självförtroendet lite. 

Kvällens match handlar mycket om hur laget uppträder. I fall de kämpar max, är aggressiva och vill vinna. Ännu en sådan seg svensk match med oförlösta känslor och stort eget motstånd vore förödande. Det är därför Graham Potter verkar ha satsat på psykologi och inte stora genomgripande taktiska förändringar. Med ett undantag – otrygga svenska fotbollsspelare vet absolut inget bättre än att få spela 4-4-2.