Fika hemligheten bakom Graham Potters framgångar

Mitt ex. uppfödd i Schweiz var förundrad över den exotiska svenska fikakulturen – det hon sammanfattade som ”kaffe bulle”. 

Idag, i Schweiz, debuterar Graham Potter som svensk förbundskapten. Han har inte varit proffs på kontinenten i 15 år, vunnit skytteligor och stora utmärkelser. Han behandlar inte media som något nödvändigt ont, pratar inte enbart engelska och är inte bosatt på kontinenten. Däremot tillbringar han numera mycket tid i familjens fritidshus i den jämtländska obygden. Där nästan alla dricker kokkaffe som de doppar torkade skorpor i.

Det slår det mig att vi alla är rätt lika inför ledaren/tränaren. Både du, jag och de svenska landslagsspelarna i fotboll.  

Under hela 2025 saknades något. På plan och på läktaren. Vi tvivlade men hejade ändå vidare. Du kan inte bara tystna. Du kan inte bara sätta dig ned i gräset och vägra spela vidare. 

Som supporter styr resultat och prestation känslorna. Spelarna har dessutom en motståndare som utnyttjar deras bristande övertygelse och självförtroende. Ifall ledaren inte kan styra upp det går det som för Sverige 2025 – katastrof! 

Jag trodde på dansken – de allra första matcherna. De tvivel på Jon Dahl Tomassons idé och ledaregenskaper som snabbt växte var säkert de samma för spelarna. Men de för svensk fotboll i evighet patetiska två förlusterna mot Kosovo var egentligen enbart en konsekvens av förlusten mot Luxembourg hösten -24.

Här förlorade man för första gången mot en mycket sämre motståndare för att man inte var trygga med varken ledaren eller hans taktik. Det fanns ingen plan B, ingen ledare på plan som kunde styra upp det moraliska förfallet. Och spelarna tog ansvaret, lovade dyrt och heligt att reparera skadan. Och så följde fem, sex andra sådana matcher med ledsna, besvikna spelare. Ingen adresserade tränaren, ingen kritik lyftes förrän efter Kosovo och då skuldbelade man målvakten. 

Ingen sa något fast ledaren (liksom kejsaren i HC Andersens saga) framstod som alltmer naken. 

Graham Potter har en sportpsykologisk bakgrund, från Leeds University. En fd EPL-spelare som grävde djupt i elitidrottarens prestationsförmåga. 

Följaktligen har han inte kritiserat företrädaren. Däremot har han varit väldigt tydlig med allt det som JDT var otydliga med, eller helt enkelt sket i. Som psykologi och relationen till media/supportrarna. Potter vet att om man kan skapa förståelse hos media så har supportrarna större tålamod med bristfälliga prestationer. Och det skadar inte att använda svenska ord och begrepp emellanåt. 

Så han har gjort tre saker för att på två, tre dagar boosta oss, spelare och vi supportrar. 

Allra först fikade han med spelarna. Det handlade inte om att se dem spela eller diskutera taktiska drag utan helt enkelt skapa en personlig relation utan krav. Över kaffe, eller te. Han reste runt Europa och fikade sig fram till förtroende.

Två. Han bad i grupp spelarna berätta om vem som betytt mest för deras framgångar. Så de kunde relatera sin kommande landslagsinsatser inte till VM, segerpremier, bonusar och tidningsrubriker utan till en mamma, en pojklagstränare eller kompis eller lagkamrat från tonåren. Något de lämnat långt, långt  borta men som de har ett starkt känslomässigt förtroende för. 

Det sista var att SvFF valde ut en representant för vart slags media och sedan fick de sitta tillsammans med Potter i en drygt timme. Potter förklarade sin idé, ordet var fritt, diskussionerna flödade och sedan kunde media fritt publicera vad de ville. För ska du förklara och beskriva något är en presskonferens inte optimalt. Att däremot sitta ned och prata förutsättningslöst, över en fika, skapar förståelse och förtroende. 

Jag är helt övertygad om att Graham Potter kommer lyfta det svenska herrlandslaget. Om det räcker är omöjligt att säga. Mycket avgörs av vilket intryck Sverige ger, speciellt hemma mot Slovenien, och så förstås lottningen. Och skadesituationen till våren, och….  …men de akuta problemen har Sverige nu löst med ”kaffe bulle”…