Jurelius är Gyllix försoningsgest 

IFK Norrköpings nye sportchef Henrik Jurelius är ”en bra och strukturerad person”. Säger min kompis som jobbat med honom i AIK under många säsonger. Jag litar på min kompis. Förutom kärleken till AIK har han gott omdöme, kompisen alltså. Han säger också att Jurelius redan under Wesström hade stort inflytande på AIK:s sportsliga affärer. 

Jurelius allsvenska resultat i AIK var nia, tvåa och femma,  innan han fick sparken. AB:s AIK-expert Per Bohman säger i ett klipp på nätet nov -22 att Jurelius var en ”ung, oerfaren intern rekrytering”. Fick en tvåa i betyg av denne efter att han fått sparken. Samme person som menade att ”hans främsta merit är att han värvade John Guidetti” i sommar”.  

John Guidetti – merit? Kanske trodde man det i på AB i Stockholm i november 2022 men han har kostat AIK tiotals miljoner kronor och tillfört närmast nada. Zero, under 3,5 säsong. Det är rena skräckvärvningen! 

Min kompis säger att Bohman har noll insyn i hur AIK egentligen drevs under den här tiden. 

Jag kollar Jurelius andra värvningar sommaren 2020. Då låg AIK i absolut botten, tränare Norling fick sparken och Jurelius köpte för väldigt stora pengar en massa äldre stjärnor. Förutom Guidetti även landslaget förre högerback Mikeal Lustig . Det var en bra värvning. Men dyr. Liksom Sotte, före detta Östersundsspelaren. Bra värvning som fortfarande är kvar men dyr, från FCK. 

Alexander Milocevic kom som Bosman, fick liksom de andra låångt kontrakt som sedan inte förlängdes. Men vid den här tidpunkten var han nästan landslagstruppspelare. 

Mindre uppmärksammade snabbköp var Sottes lagkamrat i ÖFK Filip Rogic, ursprungligen från Eskilstuna, som köpte från en rysk andradivsionsklubb men inte lyckades. Norrmannen Daniel Granli köptes också från Danmark, spelade då och då och försvann sedan för att dyka upp i Elfsborg i våras. Där han varit bänkspelare. 

Följande vinter vi åkte Jurelius till Argentina och hämtade tillbaka han som blev AIK:s skyttekung de 2021 och -22, Nicolás Stefanelli. Kristoffer Nordfeldt var också en bra värvning, bättre än Jurelius första målvaktsförsök: Samuel Brolin. Jurelius lånade efter Rysslands invasion in Jordan Larsson men det blev ingen succé. Mer anmärkningsvärt att Jordan liksom Lustig de enda svenskar som inte ursprungligen är från Stockholm. Där finns ett mönster av att prioritera återvändare. Hör du det Filip Dagerståhl? 

Han fick mycket kritik för att ha sålt alldeles för billigt men det beror snarare på att det finns så många mellanhänder vid alla AIK:s försäljningar. Alla transferplus förvandlas till minus när samtliga fått betalt.  

Tränarmässigt? Han rekryterade efter två misslyckade interimtränare Bartosz Grzelak som fick sparken direkt efter att Jurelius fått lämna. Grezlak är nu arbetslös. Dyker han upp i iFK ifall Falk lämnar? 

Ska man sammanfatta det så skrev Jurelius alltför långa kontrakt med äldre spelare. Han gick all in och tömde AIK:s konton för att rädda kvar dem i allsvenskan. De kostade så mycket att AIK fortfarande dras med ekonomiska problem efter den galna köpfesten. Att han fick sparken när AIK blev tvåa har snarare med hans dysfunktionella chefer att göra än resultatet på planen. 

Framförallt ser jag rekryteringen av Jurelius som ett sätt att binda upp den gamle AIK:aren Martin Falk vid sitt kontrakt. Kanske är Henrik Jurelius rent ut av ett villkor Falk ställde för att stanna? Eller är det snarare en teaser? Kanske får Falk ett externt erbjudande han inte kan tacka nej till…