Martin Falks 14 sekunder

Han pratar alltid om hur offensiva och aggressiva IFK Norrköping ska vara. I TV-intervjuerna alldeles före avspark. Sedan blåser domarna och man tänker att han menade nog det andra laget. För IFK ser sällan aggressiva ut och spelar enbart offensiv fotboll när motståndarna inbjuder till det. 

Men ifall man ska spela offensivt så måste man ha både mod och vilja. I fall man t ex pressar kvalmotståndaren Örgryte de första tio minuterna så måste alla som ska pressa verkligen pressa. Det går inte som t ex Ismet Lushaku att jogga vid mittplan och hoppas att någon annan tar jobbet. 

Det kanske inte är Falks fel att t ex Lushaku sparar sig till de moment då han har bollen. Eller att långsamma spelare som KHJ och Fransson helt enkelt inte hinner med i de roller han givit dem. Men själva utgångspunkten för taktiken visar sig nästan alltid vara en sunkig, naiv dröm. Verkligheten är bittervitblå denna höst och Falk, ”offensivoffret” bär ansvaret. 

Man borde inte behöva vara kärnforskare för att veta att mediokra ÖIS med stukat självförtroende  skulle satsa på det enda de är bra på – omställningar. Och att efter fasta situationer så springer halva jävla laget, över hela planen. 

ÖIS allra första långa boll skapade en mot en-situation och nästan ett friläge, efter 14 sekunder. 

Alla tre målen kom efter omställningar, visserligen på grund av individuella misstag, eller kramp, men likväl. ÖIS hade fler farliga omställningar men de hade sällan bollen och kunde inte göra något av den. Att IFK inte ens med elva mot tio lyckades göra mål säger allt om hur offensiva man kan vara. 

Medias narrativ är att IFK är bra offensivt men dåliga defensiva. IFK är inte bra offensivt. Man har tre bra offensiva spelare men de får sällan chansen att spela så. För Falk vill så gärna ha ”possesion” – att laget står 20 meter in på motståndarnas planhalva och slår korta passningar, i lågt tempo. Motståndarna står bara och väntar på ett misstag och sedan löpdueller med långsamma IFK-spelare över 60 meter. 

Ifall Falk verkligen menar det här och att han själv bestämmer laguttagning och taktik sätter jag ett litet frågetecken för. Skillnaden mellan teori i TV och verkligheten är helt enkelt alltför stor för en professionell tränare på den här nivån. Den kan t o m mätas: 14 sekunder!   

PS Första tio var annars ganska OK. Man försökte utnyttja ytorna på kanterna som ÖIS trebackslinje skapade. Men den taktiken har förstås ett pris – ifall motståndarna gör mål ( efter tio minuter) blir det en fembackslinje och då verkade inte Falk ha nån plan B.