Konflikten Falk och IFK Norrköpings spelartrupp

Vi hade alla stora förhoppningar i mars 2025. IFK Norrköping hade äntligen fått en tränare som ingav förtroende. Ja, ung, oerfaren man utan dåligt samvete eller gammaldags tränartradition. 

Men redan här fanns början på den konflikt som gör att tränaren under hösten gång på gång stod och lovade ett offensivt, aggressivt IFK och så direkt på avspark var det varken eller utan fegt, nervöst, övervägande defensivt och offensivt impotent. 

Först var det Falks oförmåga att värdera spelares kvalité, potential, mentala nivå och anpassningsbarhet. Han trodde på Amadeus före Anton Eriksson, på Kalley före Baggesen. Han trodde på fyrbackslinje före trebackslinje för de spelare han trodde på inte kunde hantera att spela med tre centrala backar och wingbacks.  

Han verkade inte se de jävligt uppenbara defensiva brister flera spelare hade. Eller så tyckte han att deras andra kvalitéer uppvägde bristerna. Men redan på vårsäsongen gjorde flera spelare ”en Lushaku” utan att det fick några som helst konsekvenser.  

Han gav Axel Brönner förtroende men när de rekordunge spelarens form dippade var han ute i kylan. Resten av säsongen. 

Framförallt trodde han att lösningen på alla problem var en vänsterfot – Höög Janssons. En talangfull kroppsdel av hög klass men resten av kroppen höll inte i allsvenskan. Ändrar den Rydebäcksfödde sin självbild och inställning kommer han bli viktig i Superettan. Annars kommer han misslyckas nån annanstans. 

Den stora skillnaden mellan tränarens ord och prestation tror jag härrör sig till detta. Spelarna upptäckte att Falk inte startade med bästa laget utan att det fanns andra, starkare , parametrar. Gradvis tappade de förtroendet, och viljan. Osäkerheten spred sig, man började göra enkla fel och uppträdde nervöst och undermåligt. 

Det blev inte bättre av att Gyllix körde över den sportsliga ledningen, sparkade sportchefen och gav tränaren Falk rollen som marionett,  en mellanhand utan makt. Varför ”gå i döden” för något som din egen ledning inte tror på?    

Så urartade det hela och nu står IFK Norrköping förmodligen med en halverad spelartrupp, en stor brist på kvalité, utan tränare men med en maktfullkomlig ordförande i Martin Gyllix.