Pedri (och Gerard Martín omskolning)

Barça har inte övertygat de senaste veckorna. Varken i ligan eller CL. I går vände det, mot laget som är obesegrade sedan andra omgången i La Lliga. Har annars många otäcka minnen av kamperna hemma mot Atletico, och Diego Simeone. De väcktes brutalt av gästernas ledningsmål i 11:e minuten. 

Skillnaden från november är Pedri. Hans comeback gör Barca tryggare när motståndarna pressar och snabbare och mer kreativa vad gäller precisa passningar i offensivt. Det är inte många tiondelar men gör all skillnad i världen.

Barça vann 3-1 men Atletico var nära att kvittera före det sena sista målet. Lewandowski slog en straff cirka fyra meter över ribban och såg ut att skylla på gräset och straffpunkten. Rushford gjorde ett utmärkt inhopp, Oblank gjorde några världsklassräddningar. 

Kollektivet Atletico är väl så starkt som när man var som bäst men topparna saknas. De kan säkert utmana i La Liga men tror inte de klarar att hävda sig internationellt den här säsongen. 

En spännande sak var att Gerhard Martin, den långe, gänglige vänsterbacksreserven, debuterade som mittback. Och såg ut som om han aldrig spelat på en annan position. Snabb, vann många närkamper, löste aldrig offsiden och tillförde det där extra i snabbhet som Araujo, Eric Garcia eller Andreas Christensen inte har. Vilket är viktigt mot en backlinje som alltid ligger vid mittlinjen. Kanske såg vi början på en helt ny och oväntad karriär i går kväll.

Jag gillar att spelare omskolas, prövas i andra roller. Beroende på hur pass intelligenta de är. Ofta utvecklas spelare och har inte exakt samma egenskaper som när de var unga, i andra sammanhang. Till exempel råder det akut brist på svenska mittbackar samtidigt som det finns många spelare som lämpar sig fysiskt för positionen men nu istället har en medioker karriär på en annan position.