Två raka svenska lottningstriumfer

Sist i gruppen utan en enda jävla seger. Ändå på väg till VM, tack vare två drömlottningar. Ukraina och Polen är sämre än Sverige. Väl i VM blir det Tunisen i Monterray (inte att förväxla med Monterey, legendarisk musikfest, Västra USA:s Woodstock). Medeltemperatur i juni:  35,7 grader. Nederländerna i Houston och Japen i Dallas. Sverige är väl så bra som ”holländarna” och bättre än de övriga. Enda negativa med gruppen är värmen. 1994 mötte Sverige i åttondelen Saudiarabien i Dallas. Det var 45 grader varmt. I dag spelar man inomhus, och har tröjor med inbyggd kylanläggning men ändå. Värmen blir värsta motståndaren. I fall man nu kvalificerar sig. 

Sverige har inte tillräckligt bra mittbackar. Victor Lindelöf Nilsson är OK när han får spela. Det får han inte i Aston Villa. Isak Hien är OK ifall han har VNL bredvid sig och kan styras. Annars är Hien ostyrbar, vild och en stort hot mot Sveriges chanser. Kom inte dragandes med Lagerbielke och de andra lite fega medelmåttorna. Det saknas helt enkelt bra svenska mittbackar. Och återväxt existerar inte. Inga svenska vill bli mittbackar – talangerna tycker väld et verkar tråkigt, fysiskt och sånt man helst väljer bort. 

VM-lottningen innebär att spelarna vet exakt vad som händer och vad som behövs för att kvalificera sig. Annars har ju pedagogik, brist på motivation och tydliga individuell coachning varit de stora problemen. Med en klar solklar, svettig målbild kan de erfarna svenska, och danska, spelare som tidigare gett 90 procent lägga till de 10 extra. Samtidigt som de möter motståndare som redan maxar i motivation.  Så både lottningens utfall och själva lottningen, menar jag, stärkte Sverige och chanserna att gå riktigt, riktigt långt i VM. Med funktionella mittbackar har vi nu ett lag, och en stab, som med lite fortsatt tur i ”lottningen” kan gå till VM-final.