Mikael Roth och Memento mori

8 juli fyller Mikael Roth 50 år. Gjorde 173 matcher och 11 mål för IFK under de mörka åren 2005-2009. De som inleddes två säsonger tidigare med Håkan Ericson som tränare…

Roth värvades av kompisen Mats Jingblad. De var båda från samma stad men Mats spelade för HBK och Mikael för f d allsvenska Halmia, Halmstads Sleipner. Han var länge deras största försäljning. Det berättas på hans engelska Wiki, den svenska tycker inte det är värt nämnas. Största försäljning tills de sålde en målvakt till Mjällby 2019. Halmias hade ingen vidareförsäljningsklausul när Roth såldes till MFF. Och sedan till IFK. Hoppas Halmia hade det på Noel Törnqvist.  Vidareförsäljningsklausul hade Mikael Roths moderklubb Slättåkra IF. De fick 30 procent. Det räckte dock inte till att hålla klubben vid liv utan den insomnade ett par år senare, 2007, året IFK vann Superettan…

Hur det går med den så kallade Parken, och vem som ska äga den, står skrivet i stjärnorna. På Slättåkra IP växer det idag hallonbuskar i avbytarbåsen och planen är totalt överväxt. Men den platsar i den fantastiska boken ”Det var en gång en idrottsplats”, skriven av Göran Bergmark och Mats Tallkvist utgiven på Ades förlag. 100 procent idrottsnostalgi och ett absolut måste för varje sann fotbollsromantiker som vill drömma sig bort och tänka – fullt så här illa kan det i alla fall inte gå för min klubb? Men varje degradering är en påminnelse om att varken klubbar och idrottsplatser lever för evigt, en ståplatsläktarens ”Memento mori”. 

Här är otroliga historier och osannolika anekdoter från nästan hela Sverige. Östra Östergötland är dock även här lite frånvarande. Jag hade gärna sett att Folkungavallen i Linköping fått representera herrfotbollens tillstånd där. När jag dokumenterade den (som sommarkulturredaktör på Corren medan tidningen fortfarande hade en kulturredaktion) växte det träd på huvudläktaren och jag vet att en bandymålvakt nästan drunknade på planen, under en allsvensk match. Istället är det i boken arenor som Näsby IP, på andra sidan Kolmården, Ommavallen på Hästholmen och Bona IP. Där, med stor träläktare och allt, lirade Bona IF, och faktiskt enbart där. Bona IF var klubben som aldrig spelade en enda bortamatch. 

Om Bona skriver Slas i en bok att det var vanligt att man hotade vanartiga pojkar med intagning på någon av uppfostringsanstalterna Hall eller Bona. ”Är du inte snäll kommer du till Bona”. ”Vanartiga” var en slags unga dåtida Folkhems-ultras. Det var inte enbart småkriminalitet som gjorde att man tvingades spela för Bona utan även ”sedlig förvildning”, kristendomsfientlighet, ovilja att lyda äldre och anda auktoriteter”. 

Mikael Roth bor för övrigt idag i Tygelsjö, strax söder om Malmö. Inte långt från Pilbäcks IP och anstalten Tygelsjö (säkerhetsklass 3). Gamla Tygelsjö IP verkar fallit offer för tätt villabebyggelse. Halmia kom tvåa i Div 3 Sydvästra Götaland efter Galtabäcks BK medan Håkan Ericson åter är aktuell som tränarresurs i IFK…

Ps Memento mori är ett latinskt begreppet som betyder ungefär ”glöm aldrig att du är dödlig”