Lagbilden berättar massor

Jan-Olof Wallgren gjorde flera hundra allsvenska matcher för AIK och Örebro SK. En av landets bästa mittbackar under tidig 70-tal då konkurrens på just den platsen var stenhård. Roy och Krister, Björn Nordqvist, Kent Karlsson, Claes Cronqvist, Leif Målberg med flera. Wallgrens moderklubb var dock Sölvesborgs GIF på Svarta Led. 

Adolf Vogel (20 landskamper i Hugo Meisels Wunderteam) hade tränat både Elfsborg och Helsingborg. 1965 satt han arbetslös i Kristianstad efter att under märkliga former fått sparken. Istället tog han genast över grannen Sölvesborgs GIF , då långt ned i fjärde högsta serien. På rekordtid gjorde han det till en elitklubb med två raka seriesegrar. Dåvarande pingisstjärnan Kjell ”Hammaren” Johansson var en av spelarna. Hammaren försvann till Eskilstuna medan Wallgren försvann till allsvenskan och med honom elitfotbollen. Tio år senare återvände han till Blekinge, men nu till Karlskrona AIF som då, liksom idag, gärna köper dyra spelare på deras ålders ”höst”. 

Hösten 1977 ringde Thomas Nordahl. Pappa Gunnar hade det tufft som AIK:s huvudtränare och sonen undrade ifall inte Wallgren kunde tänka sig att ”hjälpa pappa” och spela de tre sista matcherna för AIK i allsvenskan. Wallgren skulle egentligen på repmånad men elitidrottare som tävlade om SM slapp. Så mot en tvättmaskin reste Wallgren åter till huvudstaden. Först oavgjort borta mot klubben som åkte ur, GIF Sundsvall, och sedan slog man mästarna på bortaplan, 3-1 i Malmö. Wallgren räddade kvar AIK i allsvenskan och Nordahl som tränare. Ytterligare en säsong. 

Jag minns Wallgren som intensiv och med nerrullade strumpor. Han hade stora vader. Jag minns också att jag såg SGIF på Olympia sittplatsläktare 1969 i en elljusmatch och att de bytte in en spelare som hade abnormt stora vader, bakom vita strumpor. Jag var ensam, gick på pappas frikort. Ingen av mina kompisar fick gå på fotboll, Olympia var alltför långt bort, på andra sidan E4:an.

Wallgrens tre extramatcher är en av de många märkliga historierna som ”Lagbilden berättar”, Blekinge Idrottshistoriska sällskaps årsbok 2025, bjuder på. 

40 lagbilder täcker i princip hela landskapets lagidrottshistoria. Gott om andra guldkorn. Som att IF Trion åkte ur damallsvenskan 2003 och lades ned säsongen efter. Eller att skyttedrottningen Martina Olssons sex fotbollsmål på sju minuter gav Hoby GIF segern mot Sölvesborg. Alla Hobys mål. Högadals IS var en allsvensk anomali 1961 men bröt samtidigt Djurgårdens hegemoni i dampingis. Historiens andra SM-vinnande klubb hade en medelålder på 17. Carlskrona IF kvalade till högsta innebandyserien och matcherna fick inte sluta oavgjort. Hemmalaget vann straffslagningen bara för att några timmar senare upptäcka att domarna och matchdelegaten tagit fel – det borde varit ”sudden”. Blev omspel, på förbundets bekostnad.

Gillar också historien om hur den finske storskytten Janne Rönnberg skapade handbollsfeber i Karlskrona. Jag minns att man med förundran insåg att ett land utan handbollskultur kunde få fram en sådan storstjärna.  Samtidigt hade jag ju sett Malmberget och Kiruna fostra storspelare och ibland ha med en jättelik finne eller islänning på nio meter. Om Rönnberg kan man läsa mycket, mycekt mer om i den fantastiska boken ”Svenskfinska Idrottshjältar”. 

Idag har västra Blekinges stolthet, allsvenska suveränerna Mjällby AIF spelat 22 matcher i rad utan förlust. Dock långt från Malmö FF:s allsvenska rekordet med 49. Faktum är att alla bäst är en annan Blekingeklubb. Jämshögs IF spelade 50 raka matcher i Division 4 och 3 1994-96 utan förlust. Tränare var Sven-Olof ”Berka” Bergman. Denne var 17 år gammal med och tog upp Mjällby i allsvenskan 1980. Han värvades till IFK Norrköping och gjorde enda målet när man slog Roma i UEFA-cupen. Nisse Liedholms världslag som två år senare spelade final i Europacupen mot Liverpool. Bergman var spelade tränare, i Jämshög, och den som gjorde flest matcher i sviten, 48 av de 50.   

Vad som griper mig mest är närmast en fotnot, i texten om Blekinges enda bandyklubb. Fredriksbergs BK, i Ronneby, har vunnit DM 30 år i rad. De spelar inte längre på Hultagölens naturis utan har ”konstfryst”. Deras P19-lag vann helt sensationellt allsvenskan 2018. Den stora stjärnan där var Hampus Jonasson. Seriens skyttekung blev omedelbart värvad till ”elitklubben” Åby/Tjurheda i Växjö. I debuten, första matchen 19 år gammal och mitt uppe i den stora drömmen om bandy, skadade Hampus knäet så allvarligt att han aldrig kunde spela mer. 22 år gammal blev Hampus FBK tränare. Numera är FBK, och inte Boltic, mittfavoritlag i bandy! Och kanske bygger den fattiga kommunen snart en bandyhall. Det vore en total makeover, även för den smältande skånska utebandyn.   

Lagbilden berättar är en ojämn men älskvärd bok om kärlek, historia, drömmar och latent gruppdynamik. Den är svår att lägga ifrån sig, överallt hittar man små fascinerande fotnoter.