Otippad kulturgärning, på klacksparksprosa 

Fredagen den 13 mars 2020 kom beslutet att alla matcher på stryktipskupongen skulle ställas in. Två dagar tidigare hade Covid 19 uppgraderats till pandemi. Dagen efter lottades de 13 matcherna. Krysslöst och 113 kronor i utdelning. 13 veckor senare återupptogs världens fotbollssparkande IRL men utan fysisk stryktipskupong. Covid fällde även den 86-åringen, då sorgligt nedsölad med turbetonade extraspel.

I början av 70-talet tippade tre miljoner svenskar regelbundet, varje vecka. Av åtta miljoner. Inte konstigt att varje liten tipsnyhet hamnade på kvällstidningarnas löpsedlar. Det fanns till och med flera tipstidningar. Jag prenumererade på Vi Tippas 16 fullmatade sidor med alla de senaste övergångarna i engelska ligafotboll. Jag läste den för fotbollens skull – inte för tippningen. Självklart körde jag olika system men fick nog aldrig mer än ett par veckopengar i utdelning.      

Fotbollen dominerar även i den underbart nördiga, lätt humoristiska, ”100 klassiska kuponger – stryktipsraderna som går till historien” av David Stark & Jonas Nilsson (Pug). Det är inte raderna som spelar huvudrollen utan anekdoter runt en specifik match. Man vältrar sig i fotbollsnostalgi. Vid något tillfälle är matchen inte ens på kupongen och texterna aningen krystade men de klassiska tipsextramatcherna/kupongerna är med. Som Crystal Palace – Man United 5-0 eller Man United -West Bromwich 3-5 med den väldigt Cyrille Regis och Laurie Cunningham. Den senare var en av Europas bästa spelare vid den tiden. Gjorde ett par misslyckade säsonger i Real Madrid och spelade blott 6 landskamper. Ifall någon skriver en bok eller gör en dokumentär om den utbredda rasismen i engelsk och spansk fotboll under den här tiden så är Cunningham en självklar historia. 

Två tippare står ut. Kanske tar ”Tur-Thure” i Lammhult priset? Han förnyade sin stående tioveckors enkelrad en vecka alltför tidigt och var ensam om alla miljoner, två gånger om.  

En anonym skåning skickade in åtta enkelrader 15 november 1941, med handboll, landskampen Tyskland-Danmark och dansk klubblagsfotboll på kupongen. Även han var ensam om att ha de enda två raderna, med 12 rätt. Omsättningen var inte lika stor då men drygt två årslöner för en arbetare belönades hans felskrivning med.  

Ju närmare döden vi kommer desto mindre fascinerande blir det men det är en bok om en förbisett, nedlåtande, företeelse i svensk 1900-talshistoria. En kulturgärning, på klacksparkprosa.