Wilhelm Loepers utveckling speglar HIF:s förfall

När han kom var han lagets kanske sämste spelare. Men spektakulär, snabb, kunde dribbla och avsluta. Såg dock mer ut som en individuell idrottare än någon som tillhörde ett lag. Fick han bollen kom den aldrig vidare, nån gång hamnade den i motståndarmålet. Som när han kom in 11 december 2021 och gjorde det avgörande målet på Örjans Vall – den faktiskt väldigt orättvisa platsen i allsvenskan.

Väl där var han definitivt ingen stjärna men de tre säsongerna i Superettan efter det gjorde honom faktiskt till en riktigt bra fotbollsspelare. Ja, fortfarande med en del felval och alltför entusiasm ibland men även med en tidvis helt bländande teknik och spelförståelse. Passningsfoten, nedtagningarna i fart, riktningsförändringarna i maxfart med boll de stenhårda skotten som lika väl kunde gå i krysset som mot hörnflaggan. Det var en hybrid av Kalle Stridh och Inge D….

I sina bästa ögonblick var Wilhelm Loeper av allsvensk toppklass – kanske bäste högeryttern i landet. Och ja, självklart bäst i ett HIF som allt mer urvattnats på talang. 

Nu lämnar han efter fem säsonger som Bosman och HIF kommer säkert tappa ytterligare en eller två spelare som är redo för allsvenskan. Eller utlandet. Klubben däremot, den blir där den är, med en ny närmast CV-lös skotte som tränare går nya öden till mötes. HIF har gjort så många felval vad gäller tränare och spelarrekryteringar de senaste åren att jag inte har några som helst illusioner. De kan göra en Örgryte men lika väl en ÖSK säsongen 2026. Trots alla sponsorerna, trots den stora publiken, trots att kulturen borde sitta i Olympias väggar.